En regissör som intresserar mig är David Cronenberg, the baron of blood. Ända sedan jag såg "Flugan" (1986) när jag var yngre så har jag tyckt om hans filmer. På senare tid är det dock inte så mycket skräck utan mer kommersionellt men ändå inte alltid sämre. Hans förra film "Eastern Promises" (2007) tyckte jag var riktigt bra och det var på tiden att han gjorde en bra film igen. Så nu ser jag fram emot hans nya "A Dangerous Method" (2011), som tyvärr inte verkar jättebra på trailern. Men eftersom Kiera Knightley är skitsnygg så kommer jag nog se den ganska snart i alla fall.

Nu är det endast en vecka kvar till DVD-releasen av förra årets bästa film, Black Swan. Jag såg filmen tre gånger på BIO och jag har givetvis förbokat den. Köp den, se den, njut av den!

Första trailern till Pixar Animation Studios kommande långfilm Brave. Det ser inte lovande ut må jag säga.

Såg precis färdigt klassikern The Last of the Mohicans från 1936. En underbar film om än med kopiösa mängder förkastliga representationer av indianer och så stereotypa könsroller att amerikanska sitcoms framstår som lektioner i genusvetenskap i jämförelse. Nu ska jag ta mig en titt på The Last of the Mohicans från 1992.

En av de filmer jag växte upp med är Resan till Melonia från 1989 i regi av legenden Per Åhlin. Filmen, som enligt min mening är en av de bästa animerade filmer som någonsin gjorts, är baserad på William Shakespeare's pjäs The Tempest. Roligt är att huvudkaraktärerna under ledning av karaktären William (som för övrigt är ett stort fan av Shakespeare) i slutet av filmen sätter upp The Tempest på en teater. Nedan återfinns en ljuvlig liten sekvens med William. Lägg märke till tavlan tavlan ovanför sängen.

Råkar sitta och kolla igenom gamla favoriter på youtube.com. Det här var en inspireration till en dans som jag själv var med i, det blir mycket snyggare än man kan tro. Men vem kom på idén egentligen undrar jag. Måste bara låta er se den här.

Det här är inte direkt den mest kända av Disneys filmer men likväl är det klassiker nummer 6. "Saludos Amigos" (1943) består av animerade kortfilmer integrerade med dokumentärfilmsmaterial. Jag tycker faktiskt den här är ganska underhållande även om det är synd att man inte får ett ordentligt helhetsintryck av filmen utan man hoppar lite i vad man tycker om de olika kortfilmerna. Men det går inte komma ifrån att en av mina favoritkortfilmer av Disney är med, nämligen "El Gaucho Goofy". Fint tecknat samtidigt som det är lärorikt.

Betyg: Aptitlig

 

 

 

Jag besökte Överskottsbolaget idag. Dom sålde filmer för endast tjugo kronor stycket. Rena rama dödsfällan för en impulsiv spontan-film-konsument som mig. Det var svårt men jag lyckades tillslut komma ut ur affären med endast två nyköpta filmer. Den ena var The Libertine från 2004 med Johnny Depp, Samantha Morton och John Malkovich i huvudrollerna. Jag såg filmen för länge sedan då min syster köpt den då den precis släppts på DVD. Jag kommer inte ihåg så mycket av den men jag har för mig att den är helt okej.

Trailer The Libertine:


Det andra inköpet är jag mycket nöjd över. Melinda & Melinda från 2004 är knappast en av Woody Allen's bättre filmer. Snarare tvärtom. Men då jag har som mål att äga en komplett samling av de långfilmer Woody Allen skrivit och regisserat blev jag mycket nöjd över att kunna köpa filmen för endast tjugo kronor. Jag äger nu sexton av Woody Allen's knappt femtio långfilmer.

Trailer Melinda & Melinda:

Igår såg jag och en kär vän Snatch (2000), Se7en (1995) och Inglourious Basterds (2009). En förenande faktor för dessa tre filmer är Brad Pitt's medverkan som en utav huvudrollsinnehavarna. Brad Pitt är en skådespelare som jag alltid haft en väldigt ambivalent inställning till. Dels ser jag honom lite som ett onaniobjekt för flickor i undre tonåren och dels ser jag honom som en fantastisk skådespelare. Min uppfattning om Pitt har dock förändrats i takt med att jag slutat förknippa honom med filmer som Troy (2004) och Mr. & Mrs. Smith (2005) och istället börjat förknippa honom med filmer som Fight Club (1999) och Babel (2006). Vad jag insett på senare tid är att Pitt faktiskt gjort mer bra än dåligt och att jag nog varit lite orättvis mot honom. Vi ska ta oss en närmare titt på Pitt's medverkan och prestation i de tre filmer jag såg igår. Betygen som återfinns nedan avser Pitt's prestation i aktuell film och inte filmen som sådan.

Snatch (2000) - Mickey O'Neil



Efter succén med Lock, Stock and Two Smoking Barrels (1998) gjorde regissören och manusförfattaren Guy Ritchie Snatch (2000). De båda filmerna är snarlika i många avseenden. I filmen spelar Brad Pitt den stenhårda romen Mickey O'Neil som på grund utav en misslyckad husvagnsaffär blir tvungen att medverka i en boxningsmatch som han "måste" förlora. Rollen som O'Neil har av en recensent kallats för Brad Pitt's "kanske coolaste roll hittills" och det ligger faktiskt en hel del i det utlåtandet. Av den absurda karaktärsensemble som återfinns i filmen är Pitt's karaktär (vid sidan av Benicio Del Toro's kortlivade karaktär Franky Four Fingers ) helt klar en av de absolut bästa.
Storheten i Pitt's prestation ligger i en mycket väl utförda balansgång mellan sanslöst rolig pajas och knivskarp och cool boxare. Även då skådespeleriet delvis kan uppfattas som en en aning ojämnt gör Pitt mycket bra ifrån sig och är helt klart en bärande kraft bakom filmens framgångar. Och det är för övrigt sanslöst roligt att man knappt kan förstå ett ord av vad O'Neil säger.

Betyg: Aptitlig


Se7en (1995) - Detective David Mills



David Fincher's svarta dystopi Se7en från 1995 handlar om de två poliserna David Mills (Brad Pitt) och William Somerset (Morgan Freeman) som reder ut en serie mord med anknytning till de sju dödssynderna. Pitt spelar här den yngre och aningen naive polisen vid sidan av den erfarne och snart pensionerade Somerset.
I filmen visar Pitt tendenser till ett brett skådespelarregister. Han gör mycket bra ifrån sig och framförallt i filmens slutscen är han helt otrolig. Dynamiken mellan Pitt och Freeman är riktigt bra men jag måste nästan säga att jag tycker att Pitt överglänser Freeman skådespelarmässigt även om de båda gör ypperligt ifrån sig. Det här kan vara en av Pitt's starkaste roller någonsin och filmen som helhet är fantastisk!

Betyg: Välsmakande


Inglourious Basterds (2009) - Aldo the Apache



I Quentin Tarantino's Andra Världskriget-skildring spelar Brad Pitt den amerikanska Löjtnanten Aldo Raine som leder en grupp om åtta amerikanska judar bakom nazisternas linje i ockuperade Frankrike. Gruppens syfte är enkelt: att döda nazister.
I likhet med Snatch talar Pitt i Inglourious Basterds på grov dialekt. Här är det dock sydstartsdialekt som gäller. Tyvärr behärskar inte Pitt detta helt och fullt. Dialekten är till viss del knagglig och rollen en aning överspelad. Trots detta är det här en av Pitt's bästa roller någonsin. Hans försök att tala italienska i slutet av filmen är ljuvligt och hans arroganta I-don't-give-a-shit-attityd är underbar. Det är dessutom kul att se att Pitt inte längre är den äckligt vältränade flickidolen som han en gång var. Pitt har nu nått en ålder då han måste acceptera att han inte längre är den attraktiva, välputsade mannen han en gång var och det är kul att se att han inte (som så många andra skådespelare) försöker släta över det. Han har åldrats med stil och jag ser mycket fram emot att se Pitt i framtida roller nu när han äntligen erhållit så pass mycket pondus som han faktiskt har gjort.
Trots en del invändningar tycker jag att Pitt gör en alldeles lysande roll i Inglourious Basterds och jag kan inte annat än älska det!

Betyg: Välsmakande

Det här är en av mina favoritmusikaler, just här är det inte så mycket sång inblandat men en sjuk dansrutin. Själva handlingen är att sju bröder försöker hitta sju fruar. Så vi hejar på killarna i de färgglada skjortorna.