Detta är Hitchcocks åttonde film, en stumfilmskomedi. Komedi är ju inte direkt det som Hitchcock är känd för men han har gjort några som är bra, jag tänker framför allt på "The Trouble with Harry" (1955). Detta är också den andra filmen som Hitchcock har varit delaktig i skrivandet av manus. Hans första manus blev filmen The Ring (1927) vars manus var mycket bra.
Handlingen i Champagne är tämligen enkel men ändå relativt fängslande. En rikemansflicka, spelad av Betty Balfour, flyr från sin far för att gifta sig med sin stora kärlek, spelad av Jean Bradin. Fadern, som tror att mannen endast är ute efter hans pengar letar upp sin dotter och talar om för henne att de har förlorat alla sina pengar i en stor börskrasch, med förhoppningen att detta ska få mannen att lämna henne.
Jag vet inte särskilt mycket om Betty Balfour, har inte sett någon av hennes andra filmer. Men det är något med hennes ansikte och kroppsrörelser som gör att jag inte riktigt tycker om hennes roll. Men samtidigt behövs det en kvinna som är livlig och kan spela både glad och ledsen samtidigt för att klara av rollen som den äventyrslystna rikemansdottern.
Även Jean Bradin är okänd för mig, han har dock en viss charm som den förälskade mannen. Sorgligt nog lyckas han aldrig övertyga mig om att han faktiskt är förälskad, han verkar mest vara där för att han inte har något bättre för sig. Skönt att se honom reagera starkt i slutet av filmen, att han faktiskt fick agera lite.
Filmens store skådespelare är snarare Gordon Harker som spelar fadern. Han har ett utseende som är strålande i rollen och scenerna med honom var det som höll filmen uppe. Jag har även sett honom tidigare i Hitchcocks film The Ring (1927), där han utmärker sig trots att han hade en ganska liten roll. Även Hitchcock måste ha fattat tycke för Harker då han även är med i ytterligare en av hans filmer, The Farmer's Wife (1928).
Det finns också en fjärde person i filmen vars roll är av stor betydelse. Denna roll spelas av Ferdinand von Alten som mest har spelat in tyska filmer. Hans rollfigur här är väldigt stel och Hitchcock tyckte om att zooma in på hans stirrande blick. Han hjälper ändå till att få handlingen att röra sig framåt och man funderar under filmens gång vem han egentligen är och vad han är ute efter.
Jag hade hyfsat stora förväntningar på denna filmen då jag har hört den omtalas på många olika ställen. Tyvärr så upplevde jag att filmen var alldeles för intetsägande, den fångade mig aldrig och någon gång i mitten bara väntade jag på slutet. Och när slutet väl kom så hade man redan listat ut hur allting hängde ihop. Det finns några komiska inslag här och var under filmens gång, men det är dock långt kvar till det högljudda skrattet.
Som vanligt med stumfilmer skulle de förmodligen bli mycket bättre som talfilmer men jag tycker ändå att denna filmen är medelmåttig bland stumfilmerna. Är man ett inbiten Hitchcock-fan så bör man nog ändå se Champagne. Jag kunde föreställa mig hur Hitchcock satt i sin regissörstol och skrattade åt både en och två saker i filmen. Men jag ger filmen ett svagt betyg, den befinner sig i gränslandet mellan de två lägsta betygen. Men jag väljer ändå det högre trots att jag inte kommer se om den här filmen på ett tag.
Betyg: Osmaklig
