OBS! Denna recension innehåller spoilers om filmen.

Så var det dags för Tim Burtons och Johnny Depps nya strof, Dark Shadows. Jag har aldrig sett originalet, (den klassiska TV-serien från 60-talet med samma namn) så jag hade inget att referera till inför den här filmen. Trots det kände jag direkt hur filmens handling kändes väldigt tunn och hetsad, som om man försökt att klämma in mer än man får plats med. TV-serien var visserligen på 1225 avsnitt, och varje avsnitt var en halvtimme långt (det blir över 600 timmar) så jag förstår problemet där. Samtidigt kändes filmen långsam, händelselös, seg och framförallt var den extremt tråkig.

Dark Shadows handlar om en man vid namn Barnabas Collins (Johnny Depp) som levde på 1700-talet. Han blev kär i en kvinna vid namn Josette du Pres (Bella Heathcote) som älskade honom tillbaka. Men en avundsjuk Häxa, Angelique Bouchard (Eva Green), som också var kär i Barnabas tyckte illa om detta och använde sin magi för att döda Barnabas föräldrar och Josette. Angelique förvandlade även Barnabas till en vampyr så att han skulle leva för alltid, och hans lidande över att ha misst sin familj och sin älskade skulle på så vis aldrig ta slut. Barnabas tvingades att döda människor för att överleva, pga detta blev han tillfångatagen och levande begravd. Nästan 200 år senare, 1972, hittas gravkistan och Barnabas släpps lös i den brutalt förändrade världen där han upptäcker att, förutom att allt har förändrats drastiskt, har hans familjeföretag gått i konkurs. Barnabas söker upp sina släktingar i detta århundrade för att hjälpa dem att bygga upp familjeföretaget igen. En viss häxa har dock andra planer.



Filmen ska vara vad jag förstår det som en gotisk skräck-komedi. Nog är den gotisk alltid men den är varken rolig eller läskig. Humorn i filmen bygger till stor del på Barnabas okunskap om 1970-talets teknologi. Detta har gjorts så många gånger förut att jag undrar vad sjutton man tänker med när man tror att folk fortfarande skrattar åt sådant. Skräck? Var det något som var tänkt att vara läskigt? Kanske att en femåring skulle bli rädd vid vissa tillfällen.

Att filmen är tramsig är bara förnamnet. Den har bl.a. den sämsta, tramsigaste och mest motbjudande sexscenen jag någonsin sett. Barnabas tvingas till sex med Angelique och scenen är bara tröttsam. De virvlar omkring i rummet från tak till golv till väggar och har sönder allt i sin väg. Efteråt ser vi det massakrerade rummet och då ska vi tydligen skratta... suck.

Förutom att handlingen är tunn är den också genomkorkad. Häxan Angelique är så pass mäktig att hon genom att endast mumla ett par ord kan spränga hela familjen Collins återuppbyggda fabrik i luften. Men hon kan inte brygga en kärleksbrygd och tvinga i Barnabas? Det hade visserligen fått hela filmen att gå om intet, men om vi nu förutsätter att hon inte kan brygga kärleksdrycker eller utföra andra kärleksförbannelser, kunde vi då inte bara ha fått reda på det någonstans i filmen? Vidare kan varken gevärsskott, en varulv eller Barnabas döda Angelique. Men ett spöke kan, genom att endast skrika på henne... hm (varulven är för övrigt den fånigaste varulven i filmhistorien). En annan sak jag undrar är varför i hela friden Barnabas kan hypnotisera folk. Det finns ingen som helst förklaring till det, men jag antar att det ingick i förbannelsen Angelique la över honom. Varför gav Angelique honom den förmågan i så fall? Det måste vara något av det mest korkade hon gjorde. Näst efter att hon bara hade kunnat tvinga i honom kärleksdryck istället för att ödsla magi på att kasta förbannelser över Barnabas och hans nära och kära.



Barnabas hittar en ny kärlek i det nya århundradet, Victoria Winters, som är mycket lik Josette. Hon besvarar naturligtvis denna kärlek, utan någon bra förklaring. Hon bara är kär i Barnabas utan att känna honom över huvud taget. Vad är det förresten som får Barnabas att bli förälskad i henne? Förutom att hon liknar Josette är hon ju helt karaktärslös. Romansen har helt enkelt fått för lite tid under skrivningsprocessen, precis som i Thor (2011) där tjejen inte visar något som helst kärleksintresse för hjälten förrens precis i slutet då manusförfattarna kom på att hjälten måste få en tjej på slutet.

En annan intressant grej är att jag inte märkte att Helena Bonham Carter var med i filmen. Jag såg hennes namn i inledningstexterna men sedan tänkte jag inte på det och såg henne inte någonstans. Är det dåligt när man inte känner igen den nämnda skådespelaren/skådespelerskan? Egentligen inte tycker jag. Det visar att skådisen har talang att spela mer än en roll, och som alltid är Helena lysande.

Det finns mycket att klaga på i den här filmen, men det finns inte mycket positivt att nämna förutom Helenas insats. Den var dock mycket intressant att se. Det gäller ju att hålla sig uppdaterad med vad Burton gör nuförtiden, och det kan sammanfattas med ett ord: Trams.

Betyg: Osmaklig