Det var i våras jag fick upp ögonen för, den i Indien födde, filmskaparen Tarsem Singh. De rörliga bilder Singh skapat är begränsade till en rad reklamfilmer och endast tre långfilmer, varav Immortals är den senaste. Vad Singh saknar i kvantitet väger han upp för i kvalitet. Hans två första långfilmer, The Cell (2000) och The Fall (2006), är två mycket välgjorda skapelser som präglas av en avskalad men ändock fyllig estetik och en konsthistorisk medvetenhet. Efter att ha blivit hänförd av dessa två filmer väntade jag ivrigt på Singhs kommande film som premiärvisades på det väl valda datumet 11/11/11. Besvikelsen var total.

Immortals (2011) är otvivelaktigt det här årets största kinematografiska besvikelsen. Efter att ha levererat de två ovan nämnda filmerna var mina förväntningar höga. Singh hade fått större spelrum och jag hoppades nu på att han kunde leva ut sina konstnärliga ambitioner till fullo. Vad jag såg på biografen var dock en taffligt genomförd smörja till film som fick mig att må illa.

Filmen inledande sekvens, som visar de inspärrade titanerna, är fantastisk och mycket av Singhs karaktäristiska bildspråk känns igen. Glädjen blir dock kortvarig och efter endast ett par minuter börjar allting känns allvarligt fel. En voice-over förser oss med bakgrundshistorien om kriget mellan gudarna och titanerna som slutade med att gudarna fängslade titanerna i berget Tartarus.

Vi blir sedan introducerade till det så kallade jungfruoraklet (Freida Pinto). Premissen kring jungfruoraklet är lika simpel som den är pubertalt tramsig och patriarkalt förkastlig; jungfruoraklet har förmågan att sia om framtiden men bara så länge hennes oskuld är intakt. Självklart är oraklet kodad som en kvinna med stort kroppsligt kapital och stark sexuell dragningskraft. Man behöver knappast vara professor i filmvetenskap för att räkna ut att hon vid något tillfälle i filmen kommer klä av sig naken inför kameran och ligga med en man och därmed kastat bort sin gåva men tillfört den obligatoriska sexscenen till filmen. Som om inte detta är nog så har oraklet sällskap av tre, minst lika atraktivae kvinnor, vars syfte är att fungera som oraklets beskyddare.

Sedan gör filmens skurk, Kung Hyperion (Mickey Rourke), entré. Vi får bevittna en scen då Hyperion och hans hejdukar anfaller och plundrar någonting som förefaller vara ett tempel. Hyperion förklarar för en munk att han har förklarat krig mot gudarna eftersom han inte fick sina böner besvarade då hans familj låg för döden. Hyperion drar därför land och rike runt med sina soldater - som av någon outgrundlig anledning går med på att hjälpa honom - och plundrar heliga platser i jakten på Epirus båge, vilken han behöver för att befria titanerna och förgöra såväl gudarna som mänskligheten. Han misstänker att jungfruoraklet vet var bågen finns gömd och letar därför efter henne. När jag hörde detta så hoppades jag innerligt att det var ett skämt och att Hyperius i nästa andetag skulle brista ut i skratt och säga något i stil med att han bara drev med munken och att han bara är en ond djävel som vill döda folk och ha sönder saker. Det hade varit betydligt mycket mer rimligt än att han är purken på gudarna för att de inte räddade hans familj och därför tänker starta krig mot dem. Jag menar, jag kan inte minnas när jag senast såg en film där skurken hade sämre motivation. Och att han lyckats övertala oändliga mängder människor att följa honom i hans mission är bara orimligt.



I alla fall, vi blir sedan introducerade till filmens hjälte, Theseus (Henry Cavill) som bor med sin mamma i en liten by vid kusten. Byn måste evakueras eftersom Hyperion och hans soldater är på väg och endast är en dagsfärd borta. Theseus, som blivit till genom en våldtäkt, blir gjord till åtlöje av en man i byn vilket resulterar i att Theseus börjar slåss mot ett par soldater, vilka han besegrar eftersom han blivit tränad av en gammal man i byn. Theseus tar en soldat som gisslan men situationen reds ut genom att soldaternas befälhavare avskedar soldaten och ber Theseus att ansluta sig till soldaterna. Theseus tackar bestämt nej och soldaten som blev avskedad blir förbannad. Det hela är bara jättekonstigt men jag antar att syftet är att vi ska fatta sympati för den retade Theseus och att vi ska få se att Theseus är en potent krigare som inte är konflikträdd o.s.v o.s.v.

Soldaten som blivit avskedad utan anledning och därmed gjord till åtlöje bestämmer sig för att döda två av sina kollegor och sedan ansluta sig till Hyperion. Han erbjuder sig att visa Hyperion vägen till en avlägsen och dold by (Theseus by) där han kan hitta både kvinnor, vapen och slavar. Hyperion säger dock att han har gott om alla tre av de sakerna och inte är intresserad av att plundra någon by. Okej, så Hyperion var inte på väg mot byn som han för övrigt inte ens kände till. Så varför skulle byn evakueras överhuvudtaget? De kanske trodde att Hyperion var på väg och ville evakuera för säkerhets skull. Fast om den avskedade soldaten kände till att byn var hemlig och därmed erbjöd sig att visa Hyperion vägen så borde ju hans befäl rimligtvis också känna till det och därför skita i den därmed onödiga evakueringen. Eller fan, jag vet inte. Det mesta i den här filmen är ganska svårförståeligt. I alla fall så bestämmer sig Hyperion för att kastrera soldaten genom att slå honom mellan benen med en enorm hammare (varför?) och sedan plundra byn ändå.

Sagt och gjort, Hyperion anfaller den försvarslösa byn, dödar Theseus mamma inför dennes ögon och tillfångatar sedan Theseus och gör honom till slav. Vid det här laget har jag förlorat allt hopp om att någonsin känna någon som helst sympati för Theseus som är en arrogant slyngel som beter sig som en idiot mot allt och alla. Vad han gör i filmen överhuvudtaget är för mig en gåta. Theseus blir som sagt slav och en natt då han och en handfull andra slavar har stannat för natten vid något slags vattenhål börjar filmen spåra ur på allvar. Jungfruoraklet och hennes hejdukar, som uppenbarligen blivit tillfångatagna tillslut, har av någon anledning blivit förda till samma vattenhål (mitt ute i öknen) som Theseus och grabbarna. Iförda röda helkroppsdräkter (som faktiskt är rätt fräcka) förs kvinnorna i slowmotion förbi slavarna och självklart utropas någon sexistisk kommentar av en slav som tydligen inte skulle ha något emot att ligga med någon av kvinnorna. Hur han överhuvudtaget vet att det är kvinnor som döljer sig under helkroppsdräkterna får vi inte veta men tydligen vet han att det är jungfruoraklet och att hon är het. (Ja, det verkar vara något av ett återkommande tema här.) I alla fall, oraklet och hennes kompisar klär av sig och börjar röra sig sensuellt och drar på så vis till sig alla vakternas uppmärksamhet vilket gör att Theseus, oraklet och två andra slavar lyckas fly. Theseus gnäller på det mesta och vill varken följa med oraklet eller någon av slavarna men gör det ändå.

Under tiden på berget Olympus (gudarnas hemvist) berättar Zeus (Luke Evans) för de andra gudarna att de inte får lägga sig i människornas angelägenheter så länge inte titanerna blivit frisläppta, vi får dock inte veta varför. För första gången i filmen känner jag att saker och ting rör sig i rätt riktning. Gudarna är riktigt coola och särskilt Ares (Daniel Sharman) verkar vara en skön snubbe. Men självklart stannar vi på Olympus endast ett fåtal minuter innan vi kastas tillbaka i den menlösa filmen.

Det lilla gäng som lyckades fly från vattenhålet verkar inte direkt vara idealiskt. Interna konflikter utbryter hela tiden och samtidigt som oraklet verkar försöka röra sig så sexigt det bara går under en fotvandring i öknen så bråkar de före detta slavarna sinsemellan. Efter att ha övernattat vid kusten ställs sällskapet inför valet att gå åt två olika håll men Theseus som givetvis inte kan gå med på det får för sig att han ska sno en båt vilket han lyckas övertala dem andra att göra. Gänget finner sig dock ganska snabbt övermannade och när allt verkar gå åt helvete (hoppas!) så rycker guden Poseidon (Kellan Lutz) in och löser situationen genom att frammana en enorm flodvåg som dränker alla fiender, men på något magiskt vis inte skadar våra kära hjältar. Frågan är om Poseidon måste frammana en fucking tsunami eller vad som är grejen egentligen?

Vid det här laget har jag i princip slutat bry mig om vad som händer och väntar mest på att eländet ska ta slut. Men i alla fall så beger sig sällskapet till Theseus hemby eftersom oraklet kräver att Theseus ska begrava sin döde mor (men inte någon annan av de människor som Hyperion och hans soldater dödat). Väl i byn hittar Theseus Epirus båge som tydligen legat gömd i byns kyrkogård hela tiden. Theseus blir anfallen av Minotauros men lyckas tillslut besegra den. Det visar sig dock att han blivit förgiftad under striden och oraklet tar med sig honom till sitt hem. (Att oraklet plötsligt har ett hem i Theseus hemby förklaras dock aldrig.) Oraklet läker Theseus sår varpå hon klär av sig sina kläder och har sex med honom, vilket resulterar i att hon förlorar sin förmåga att spå framtiden. Jag undrar om det fanns någon i biosalongen som inte förväntade sig det.



Så, efter diverse närbilder på Freida Pintos rumpa och Henry Cavills magmuskler beger sig sällskapet till oraklets tempel. Templet är besudlat av Hyperions soldater, vilka lyckas stjäla Epirus båge från Theseus och det verkar som om våra hjältar är besegrade men i sista stund anländer Ares och löser situationen. (Jag kan för övrigt tipsa filmskaparna om att all spänning försvinner om det finns oövervinnerliga gudar som rycker in och räddar hjältarna så fort de får bekymmer.) Även Athena (Isabel Lucas) anländer för att hjälpa till men plötsligt kommer Zeus som är förbannad för att Ares och Athena lagt sig i människornas förehavanden trots att han tydligt förbjudit dem att göra så. Zeus dödar Ares med en eldpiska utan att blinka men Athena som faller på knä och stönar "father..." blir skonad. Faktum är att Athena spenderar större delen av filmen stönandes på knä framför Zeus vilket är mycket märkligt eftersom hon är hans dotter. I alla fall gör faktumet att Zeus skonar Athena men inte Ares mig förbannad. Dels eftersom Ares är filmen enda intressanta karaktär och dels för att Zeus skonar Athena enbart på grund utav att hon är en lättklädd kvinna. Det existerar någon slags erotisk stämning mellan Athena och Zeus (far och dotter) genom hela filmen och flera gånger tror jag att de ska kyssa varandra. Det hela blir både pinsamt och skrattretande eftersom största delen av Athenas ordförråd verkat bestå i ordet 'father' som hon tydligen alltid måste stöna fram.

Jaja, Hyperion får i alla fall tag i Epirus båge, befriar titanerna vilket gör att gudarna anländer snabbare än oraklet var villig att ta av sig kläderna då hon väl fick chansen. Zeus, som verkar ha glömt sin karaktäristiska blixt hemma, får för sig att han ska slåss med en stor kätting. Trots att denna strid är överdriven och ganska tröttsam tillhör scenen en av filmens bättre. Gudarna är faktiskt riktigt välgjorda och även om titanerna är något av ett skämt så gillar jag att se gudarna in action så att säga. Enligt min mening hade filmen gärna fått handla bara om gudarna istället för om ärketråkmånsen Theseus.



Under tiden gudarna slåss mot titanerna har Theseus anslutit sig till de atenska soldater som beskyddar berget Tartarus (där titanerna hölls fångna) mot Hyperions soldater. Theseus beter sig som ett svin som vanligt och är allmänt dryg mot allt och alla. Talet han håller innan striden kan för övrigt vara något av det absolut sämsta som skrivits i manusskrivningens historia och att soldaterna smäller sina svärd mot sköldarna i takt är så oerhört löjligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Efter en lång, utdragen stridsscen mellan Hyperions soldater och de atenska soldaterna följer en ännu längre och ännu mer utdragen scen då Theseus och Hyperion slåss man mot man. Ett återkommande fenomen i filmer är att hjälten och skurken verkar tåla hur mycket stryk som helst. Detta fenomen dras verkligen till sin yttersta spets här. Både Theseus och Hyperion utstår enorma mängder stryk innan de båda dukar under. Theseus blir upptagen till Olympus, Epirus båge blir förstörd och Hyperions soldater blir besegrade. Slutet gott, allting gott.

När eftertexterna äntligen börjar rulla är jag helt utmattad av denna fruktansvärt dåliga skapelse. Att kalla det här för en dålig film vore en förolämpning mot dåliga filmer. Och jag som hoppades på Tarsem Singh som en ny talang att räkna med. Som sagt, besvikelsen är total!

Betyg: Osmaklig