Hej alla!
Till att börja med är det ju högst orimligt att man på något sätt skulle kunna vrida tillbaka hela universum. Men om vi nu ponerar att det finns en maskin som kan vrida tillbaka hela universum, stöter vi ändå på problem. Logiskt sett borde maskinen vrida tillbaka alla partiklar till de positioner de befann sig på tidigare. Dock måste det då vara så att tidsmaskinen och de/det som befinner sig inuti inte påverkas. Då uppstår två problem:
I. Partiklar kommer mycket sannolikt att stöta in i tidsmaskinen.
II. Om varken tidsmaskinen eller dess innehåll påverkas av tillbakavridningen kommer ju tidsresenären inte kunna finnas som sitt dåtida jag i det förflutna. Detta eftersom att hans/hennes partiklar aldrig vreds bakåt. Det kommer även leda till att tidsflödet blir rejält tillstökat. Exakt vad som kommer att hända är svårt att säga. Men tänk er själva hur det skulle bli om du pausade en film och tog bort huvudkaraktären, för att sedan spola tillbaka filmen. Alla interaktioner med omgivningen som karaktären gjorde kommer nu aldrig att ske. Och eftersom att du spolar bakåt kommer allt och alla att vara kvar där de interagerade med karaktären, men inte ha någon att interagera med. Problematiskt är ordet. Inte nog med det, tidsmaskinens partiklar vrids ju inte heller bakåt. Vilket leder till att de inte heller finns i det förflutna, och förmodligen skapar ännu mer problem för tidsflödet.

Om du reser till framtiden uppstår ett liknande problem som när du reser bakåt: Du kommer inte att finnas i framtiden. Detta för att du inte påverkades av framåtvridningen av universum. Helt ofarligt dock, så länge du inte planerar att åka tillbaka igen. Då uppstår som vi vet en del problem. Om ni undrar över ifall inte partiklar borde stöta in i tidsmaskinen är svaret nej. I det här fallet spolas ju allting framåt. Vilket betyder att från alla andras perspektiv kliver du in i en maskin och kommer först ut när ögonblicket du ställde in maskinen att resa till inträffar. Och oavsett hur lång tid det har gått har du samma ålder. Fast då kan man ju räkna med att folk kommer att undra vad tusan det är för mackapär som bara står där hur länge som helst. Vad folk gör med den kan man ju aldrig veta. Det värsta som kan hända är väl att någon slänger den på skroten. Det beror förstås på tidsmaskinens storlek, utseende och placering. Det gäller att tänka sig för med andra ord.
Det finns faktiskt en vetenskaplig teori på hur man skulle kunna resa till framtiden. Teorin bygger på att man skulle kunna bygga en rymdfarkost som kan färdas i ljusets hastighet. Om man skulle kunna det och åkte runt i rymden med den i ljusets hastighet skulle tiden gå ca 100 gånger långsammare inuti farkosten än på jorden. Vilket betyder att om du åker runt i rymden i ett år och sedan återvänder till jorden har det gått 100 år på jorden. Då kan man säga att du har rest till framtiden. Ända problemet är att du kan inte resa bakåt igen.
Om tidsresorna du gör inte förändrar det förflutna, utan istället är en del av det förflutna (som i Twelve Monkeys, 1995) och allting hänger ihop som ett sorts tidsresepussel kan det kännas som det mest logiska tidsresesättet. Det är ju också helt problemfritt. Det finns dock två saker som inte håller i sådana tidsresor:
I. Om nu tidsresorna sker som en del av det förflutna, dvs en del av historien, har ju tidsresorna skett innan tidsmaskinen blev uppfunnen. Vilket för mig känns väldigt orimligt.
II. I de flesta filmer där denna typ av tidsresor sker lyckas manusförfattarna ändå skapa tidsparadoxer. Här är två exempel:
The Terminator (1984) - Kyle Reese, en soldat från framtiden, berättar för Sarah Connor att hon kommer att döpa sin son till John Connor. Enda anledningen till att han vet det är för att John heter så i framtiden. Men enda anledningen till att han heter så är för att Sarah döpte honom till det, men hon döpte ju honom till det för att Kyle sa att hon skulle döpa honom till det. Förvirrande?
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (2004) - När Harry omsvärmas av dementorer blir han räddad av sitt framtida jag. Utan att veta att det är han själv som gör det, han tror att det är hans pappa. Senare när han väl reser tillbaka i tiden inser han att det var honom själv han såg. Det är det som får honom att våga hoppa fram och rädda sig själv. Anledningen till att han gör det är för att han vet att han kommer att lyckas, men han vet det endast för att redan har sett sig själv göra det. Vilket betyder att när han ser sig själv göra det har det andra jaget som gör det redan sett sig själv lyckas. Ni får inte huvudvärk hoppas jag?
En bra tidsloop innebär att ingen vet vad som kommer att hända. Allt sker i ett flertal sammanträffanden som leder till ett sammanhängande pussel, en tidsloop. Oftast lyckas manusförfattare inte med det. Av de tidsloop-filmer som jag har sett är nog Twelve Monkeys den ända som lyckats.

Detta är nog den mest logiska formen av tidsresa som används i filmer och böcker. Du reser med hjälp av magi tillbaka eller framåt i tiden men kan inte påverka någonting omkring dig. Du är endast där som en sorts ande eller ett spöke som bevittnar vad som hände eller kommer att hända. Du kan alltså inte ändra på det förflutna, men däremot så kan du bestämma dig för att styra din framtid till det bättre. Den framtid du ser är nämligen bara den framtid som skulle ha blivit om du inte fick se den. Denna typ av tidsresa används i Charles Dickens klassiska berättelse En Julsaga som har filmatiserats ett antal gånger. Den används också i filmerna och böckerna om Harry Potter. Det ända som möjligen är orealistiskt med detta är väl helt enkelt att magi inte finns.
Det var nog allt jag hade att säga om tidsresor. Ha det gott!