Ibland undrar man verkligen hur filmmakare tänker när dem adapterar en bok till film. Filmatiseringen av Harry Potter och Dödsrelikerna (2007) gjordes till två filmer för att, trodde jag, göra boken rättvisa. Men icke, det handlade bara om att dra in mer pengar. Allt hastades fram och blev en ända röra av katastrofalt dåligt adapterat manus. Visst, det är i princip omöjligt att inte råka göra ett litet misstag här och där när man gör film av en bok. Speciellt om den ingår i en bokserie där så mycket ska hänga ihop. Dock när misstagen är så stora och så uppenbara som i Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2 undrar jag hur fan filmmakarna tänkte. Jag listar därför de tio dummaste sakerna som händer i den filmen.

1. Harry bryter sönder Fläderstaven
När Harry kommer på att han är Fläderstavens sanna mästare lagar han sin egen trollstav med dess oslagbara kraft och lägger den sedan i Dumbledores grav. Det händer i boken. I filmen struntar Harry i sin egen stav, bryter sönder Fläderstaven och kastar bort bitarna i ett stup. Han går sedan därifrån med ett korkat leende på läpparna.

2. Hur överlevde Harry?
När Harry går in i den förbjudna skogen, redo att dö, kastar Voldemort Avada Kedavra på honom. Harry hamnar då i en slags drömvärld där Dumbledore förklarar för honom att han inte är död utan att endast den bit av Voldemorts själ som levde inuti honom dog. Han var den horrokrux som Voldemort aldrig menade att skapa: Voldemorts sjunde horrokrux. I boken vill säga. I filmen säger Dumbldore bara det sistnämnda, och inte ifall Harry är död eller inte.

3. Den tredje dödsreliken
Det berättas inte någon som helst stans i filmen att just Harrys osynlighetsmantel är den osynlighetsmantel som är den tredje dödsreliken.

4. Voldemorts och Bellatrixs dödsscener
Voldemort och Bellatrix träffas båda av Avada Kedavra och båda skrumpnar då ihop och splittras i miljontals småbitar. Det har aldrig hänt förut när folk har dött av Avada Kedavra, och det ser helt enkelt bara jättefånigt ut. Missbruk av specialeffekter säger jag bara.

5. 
Varför dödar inte Voldemort Neville?
Voldemort dödar jämt utan att blinka. Oavsett hur oskyldig man är. Ändå nöjer han sig med att endast lamslå Neville som har ett svärd kapabelt att döda Nagini.

6. Imperio-förbannelsen ger ifrån sig grön rök
Detta nämnde jag i min recension av filmen, men i alla fall. När Harry kastar imperio-förbannelsen över en svartalf på Gringotts ger trollstaven ifrån sig grön rök som alfen andas in. Tre problem: I. Så har imperio-förbannelsen aldrig yttrat sig förut. II. Det ser urfånigt ut. III. Borde inte någon på banken se den gröna röken?

7. Bägaren i Bellatrix valv
När Harry och de andra befinner sig inne i Bellatrix valv säger Griphook tydligt att allt inne i valvet är förhäxat med Gemino-förbannelsen (allt man rör vid fördubblas i all oändlighet). Ändå fördubblas inte bägaren (horrokruxen) när Griphook tar tag i den.

8. Varför ingen osynlighetsmantel?
Varför har Harry, Ron och Hermione inte på sig osynlighetsmanteln när de transfererar sig till Hogwarts? Tänkte de inte på att det finns en väldigt stor chans att Voldemort har placerat dödsätare på vakt i Hogsmeade? Med tanke på att en av horrokruxerna finns på Hogwarts.

9. Harry glömmer att han kan trolla
När Ravenclaws diadem hamnat uppe på en stor hög med bråte i "vid-behov-rummet" börjar Harry klättra uppför all bråten för att få tag i det. Harry, har du aldrig hört talas om "Accio"?

10. Neville och Gryffindorsvärdet
När Voldemort säger att Harry är död säger Neville "It's not over!" och drar fram Gryffindorsvärdet ur sorteringshatten. Wow, ett svärd mot massor av trollstavar. Way to go Neville. Eller vet Neville vad horrokruxer är, hur man dödar dem, att Voldemort har skapat sådana och att Nagini är en av dem? Trots att ingen har berättat något av det för honom? Hm.

11. 
Harry känner till Lupins son
När nämner Lupin att han har en son? Aldrig. Harry bara vet det utan vidare förklaring eller fördjupning om det hela.


Oj, det blev visst 11 punkter. Tja, det är ju så ofantligt många korkade saker som händer i den här filmen så det var svårt att bara välja 10. Ha det gott!

Jag gråter extremt sällan till filmer, men det finns några som faktiskt fick tårarna att rinna. Här är dem, i den ordning jag såg dem. Hittade dock tyvärr inte videoklipp till alla.

1. Hook (1991)
Den här scenen, från 2:24 till 3:33, fick mig att gråta varje gång jag såg den här filmen som barn.


2. Titanic (1997)
Scenen då Rose upptäcker att Jack är död har nog de flesta gråtit till. Så gjorde även jag. Det var dock innan jag insåg hur värdelös den här filmen egentligen är.

3. The Lord of the Rings: The Return of the King (2003)
Scenen då Frodo överger Sam och säger åt honom att gå hem. Alltid lika hjärtskärande.

4. Spider-Man 3 (2007)
En riktigt dålig film, men jag kunde bara inte hålla tillbaka tårarna när Harry, Peters bästa vän, dog.


5. Toy Story 3 (2010)
Det är visserligen uppenbart hur detta kommer att sluta, men likförbaskat en gripande scen. Det är verkligen imponerande när man lyckas få folk att känna sympati för animerade karaktärer.


6. Requiem for a Dream (2000)
Man mår verkligen dåligt av att se den här filmen. Inte på ett negativt plan, tvärtom. Det är bara så fruktansvärt hemskt det som händer. Ett definitivt mästerverk den här filmen. Om du inte har sett den, se den!

Här kommer då en lista över hål i handlingen och de korkade saker som händer i Back to the Future Part III.

1. Doc är korkad, igen
Två saker som står i brevet från Doc är båda väldigt korkade: 1. Doc skriver att han gillar vilda västern och vill stanna där. Så... den kloka vetenskapsmannen som i två filmer har malt på om hur man inte ska störa tidsflödet och skapa problem i tidslinjen bestämmer sig nu för att bosätta sig i en annan tid?
2. Doc skriver att Marty kan be den andra Doc i 1955 om hjälp med att komma hem. Med det säger Doc i princip: "Marty, förändra mitt förflutna och ställ till det i tidslinjen".

2. Varför reagerar inte indianerna?
När Marty anländer i 1885 åker han nästan rakt in i en hord indianer. Varför reagerar inte dessa indianer när en stor brummande sak dyker upp ur tomma intet?

3. The DeLorean går helt plötsligt på bensin
I första filmen säger Doc tydligt att the DeLorean går på el. Här går den helt plötsligt på bensin.

4. Doc fortsätter att vara korkad
När Doc får reda på att bensintanken på the DeLorean är sönder prövar han och Marty att låta hästar dra bilen med dem själva sittandes på den. Ett: Doc, vad tänker du med? Sitta  bilen och resa i tiden? Och låta hästar dra den? Både ni och hästarna skulle frysa till is och dö om det lyckades. Två: När dem har hållit på en stund säger Doc det uppenbara, att hästarna aldrig kommer att kunna springa i 140 km i timmen. Doc om du visste det, varför försökte du ens?

5. Doc är helt enkelt dum i huvudet
Innan Doc och Marty beger sig till Clayton-ravinen visar Doc en karta över järnvägen och säger: "Here. This spur that runs off the main line three miles out to Clayton Ravine. It's a long stretch of level track that will still exist in 1985. This is where we will push the DeLorean with the locomotive. Funny. This map calls Clayton Ravine, Shonash Ravine. That must be the old Indian name for it. It's perfect. A nice long run that goes clear across the bridge over the ravine - you know, over near that Hilldale housing development." 
Borde inte Marty eller Doc se någon som helst koppling? De båda vet att kvinnan Doc måste undvika, som han annars kommer att bli förälskad i, heter Clara Clayton. De båda vet att hon kommer med tåget samma eftermiddag. Marty vet att en kvinnlig skollärare trillade ner i ravinen 1885, för att det är en känd historia i 1985. Tänker Marty och Doc så långt? Självklart inte. Istället sticker de dit och Doc, så genomkorkad han som han är, räddar Clara Clayton från att dö. Oavsett om han vet att det är Clara eller inte så borde han inse att man inte ska rädda någon i det förflutna.

6. Slutet för the DeLorean - I
När Marty i slutet av filmen anländer i 1985 kommer ett tåg åkandes mot honom och Marty kastar sig ur bilen. Bilen går sedan i tusen delar när tåget kör på den. Knappast trovärdigt.

7. Slutet för the DeLorean - II
Tåget stannar inte för the DeLorean, och ingen verkar bry sig om att den blev krossad i smådelar eller ifall Marty överlevde. Ungefär en timme senare när Marty och Jennifer kommer tillbaka till platsen har ingen tillkallat polis eller ambulans. Är det ingen som bryr sig om stora olyckor i den här stan?

8. Varför sänks bommarna?
Strax innan Doc och Clara anländer i lokomotiv-tidsmaskinen sänks bommarna vid vägen över rälsen. Jag vet att det ska vara en kul grej, men det finns ingen logik i det.

9. Den nya tidsmaskinen
Varför det faktum att Doc byggde en tidsmaskin i 1885 är urbota dumt behöver knappast någon förklaring. Att den tog ca 10 år att bygga (av åldern på Doc och Claras barn att döma) när det tog 30 år att bygga den första tidsmaskinen gör det hela bara ännu mera dumt.

10. Varför stannar inte Doc?
Doc och Clara stannar inte i 1985 utan åker vidare till en annan tid. Behöver jag säga mer?

Jag tror att jag har kommit fram till vad jag tycker om de här filmerna: Ettan är ok, och de båda uppföljarna är väldigt dåliga. Här kommer då de övriga problemen i Back to the Future Part II som Jonatan inte tog med i sin lista.

1. Varför åka till framtiden?
Slutet av Back to the Future var menat som ett skämt. När sedan filmskaparna hamnade i sitsen att klämma fram en uppföljare hade de inte mycket till val än att börja tvåan precis där ettan slutade. Problemet är att det finns ingen som helst anledning för Marty att åka in i framtiden för att rädda sina barn. Det är ju framtiden vi snackar om, det har inte hänt än. Allt Doc behöver göra är att skriva ett brev till Marty som förklarar situationen, som han sedan kan ge till Marty om 30 år. De har ju inte bråttom precis.

2. The DeLorean förflyttar sig genom både tid och rum
Innan tidshoppet till 2015 befinner sig the DeLorean några meter ovanför marken. När Marty, Doc och Jennifer väl anländer i 2015 befinner den sig flera kilometer ovanför marken. Som jag sagt tidigare i del 1 kan inte the DeLorean förflytta sig genom rum utan endast tid.

3. Varför blir Marty så chockad över att vara i framtiden?
Då Marty, Doc och Jennifer anländer i 2015 undrar Marty var och när de är. När Doc då säger att de befinner sig i år 2015 blir Marty jättechockad och säger: "2015?! You mean we're in the future?!" Varför blir han så förvånad? Doc sa tydligt innan de åkte att han behöver hjälp med Martys framtida barn.

4. Antik-affären
Innan Marty och co åker hem till 1985 bestämmer sig Marty för att köpa med sig en sportkalender och utnyttja dess framtida information för att vinna stora pengar. Affären där Marty köper denna sportkalender sägs vara en antik-affär. Grejen är bara att där inte finns några antika saker. Det som säljs där är bara lite retro.

5. Doc är korkad för handlingens överlevnad
När Marty och Doc ser att två poliser har upptäckt Jennifer i gränden säger Marty att de måste stoppa dem, till vilket Doc svarar: "What do we say, that we're time travellers? Hah, they'll have us committed". Ja Doc, de skulle förmodligen ta in dig på mentalsjukhus om du sa sanningen. Så varför inte ljuga ihop något? Som till exempel: "Oh, thank goodness, you found her! We've been looking for her all day". Självklart måste Doc vara korkad här så att Biff kan få ett tillfälle att stjäla tidsmaskinen.

6. Marty blev plötsligt döv
När Biff stjäl tidsmaskinen backar han rakt in i en container, vilket för ett väldans oväsen. Marty är bara några meter bort, borde han inte ha hört smällen?

7. Mötet mellan 1955-Biff och 2015-Biff
Då framtida Biff försöker ge unga Biff sportkalendern undrar jag varför unga Biff inte ser någon koppling. Biff är visserligen inte världens smartaste, men han är inte helt genomkorkad. Han borde inse att en gammal man som kommer med en sportkalender med sportresultat för framtiden förmodligen kommer från framtiden.

8. Biffs framgång
Varför är det inte någon under 30 års tid som ifrågasätter det faktum att Biff satsar rätt på vartenda sportevenemang?

9. Marty stoppar sig själv från att åka tillbaka till framtiden
Marty råkar få Biffs underhuggare på halsen när han tar sportkalendern från Biff. Marty gömmer sig under ett bord i salen där Martys andra jag från första filmen just då står och spelar gitarr. Biffs underhuggare tror då förstås att Martys andra jag är den Marty dem jagade. Marty blir då tvungen att stoppa Biffs underhuggare så att hans andra jag kan åka tillbaka till framtiden. Problemet är att då Marty gör detta ligger underhuggarna utslagna precis vid sceningången, där den andra Marty sedan kliver av scenen. När den andra Marty kliver av scenen stannar han upp och kliver sedan runt Biffs kompisar. På grund av detta kommer nu alla händelser i slutet av Back to the Future att ske några sekunder senare än de gjorde från början. Vilket innebär att Marty missar blixten (som han i första filmen hann med i sista sekunden) och sin enda chans att komma tillbaka till framtiden.

10. Biff och Martys konfrontation
När Biff upptäcker att Marty har stulit sportkalendern från honom blir han förbannad och säger: "You are stealing my stuff huh?" Han tar tillbaka sportkalendern, sparkar sedan Marty i magen och åker därifrån med sin bil. Återigen undrar jag varför Biff inte ser någon koppling. Tänk er själva: Först kommer en gammal man och ger er en sportkalender med alla sportresultat för 50 år framåt. Senare samma kväll försöker en pojke i din ålder att sno den från dig. Borde du inte då se en koppling mellan de båda händelserna och fråga killen vad sjutton det hela handlar om? Det skulle jag ha gjort i alla fall.

11. Doc blir korkad igen
Efter att Marty har vunnit tillbaka sportkalendern från Biff och blivit kvitt honom släpper Doc av Marty på marken. Doc säger då att han inte kan landa tidsmaskinen i stormen. Jaså varför då? Ah, såklart. För att han ska få en anledning att träffas av blixten och sändas tillbaka till 1885 (vilket för övrigt inte är logiskt i sig (se Jonatans lista)).

To be concluded >>>

Hej alla!

Jag tänkte att eftersom Jonatan för ett tag sedan skrev "De tio dummaste sakerna i Back to the Future Part II (1989)" kände jag att det kunde vara passande med tre listor som utförligt beskriver alla problem och hål i handlingen i alla tre Back to the Future filmerna. Jag kommer dock att utelämna paradoxer till stor del. Det är fullt av paradoxer i de här filmerna, men när man gör sådana här tidsresefilmer är det omöjligt att undvika paradoxer. Jag tycker därför att det inte är av speciellt stor vikt att rabbla upp varenda paradox som sker i den här trilogin. Jag kommer dock att nämna några. En annan sak också: Eftersom att Jonatan redan utförligt har beskrivit tio av de problem som finns i Part II tänker jag att vi inte behöver gå igenom dem igen. Istället listar jag de sakerna som Jonatan inte hade med på sin lista. Men först ut, problemen och misstagen i Back to the Future (1985):


1. Borde inte the DeLorean dyka upp under marken?
Marty åker bakåt i tiden till 1955 och hamnar han på "Twin Pines Range" som sedan kommer att rivas och bli "Twin Pines Mall" i 1985. Dock ligger "Twin Pines Range" på en liten kulle som inte finns i 1985. Så när Marty åker tillbaka i tiden, borde han inte hamna under marken? Eftersom att The DeLorean inte kan resa mellan platser, utan endast tid.

2. Resorna mellan tid och rum
Doc berättar för oss att tidsmaskinen endast kan resa genom tid och inte rum. Detta är dock inte fallet i alla filmerna i trilogin. Tidsmaskinen dyker alltid upp på exakt samma plats på jorden som den lämnade. Men logiskt sätt, eftersom att den endast färdas genom tid, borde den inte dyka upp på den punkt i universum den lämnade och inte den plats på jorden den lämnade? Jorden snurrar runt sin egen axel och runt solen. Vilket betyder att tidsmaskinen kan dyka upp någon annanstans på jorden, på månen eller till och med mitt i rymden. Om man vill hamna på samma ställe som man lämnar måste man resa till exakt samma tid och datum som man lämnar i det år man ska till.

3. Ingen märker att Marty försvinner från existens
Marty befinner sig mitt på scenen där både de andra på scenen och alla på dansgolvet kan se honom. Trots det är det ingen som ser att han börjar försvinna i tomma intet och faller ihop på scenen?

4. Vad hände med den andra Marty?
När Marty anländer till 1985 från sin resa till 1955 har allt förändrats. Marty blir då helt förvirrad av alla förändringar i sin nutida familj. Dock undrar jag, vad hände med den Marty som växte upp med denna alternativa familj? Logiskt sätt var ju det den Marty som Marty bevittnade när han kom tillbaka till 1985. Vilket betyder att två olika Marty nu måste dyka upp i 1955 på exakt samma plats och tidpunkt. Ett ord: Problem!

5. Vad hände med Libyerna?
Då Marty får reda på att Doc faktiskt läste hans brev och på så vis överlevde lämnar de båda "Lone Pine Mall". Men vänta lite nu, Libyerna då? Ska ni inte ringa polisen eller nåt?

6. George och Lorraine borde känna igen Marty
Marty gjorde en stor förändring i sina föräldrars liv. Han var den som fick dem att bli kära och gifta sig. Det är inte någonting man glömmer så lätt. Inte heller den personen som åstadkom det hela. Så när Marty växer upp, borde inte George och Lorraine lägga märke till att Marty är identisk med den kille som förde ihop dem på 50-talet? Dessutom borde George dra en koppling till "utomjordingen" och Martys vilja att få honom och Lorraine tillsammans. Detta diskuteras dock aldrig i filmen.


To be continued >>>

En lista över filmer som jag inte förstår varför de blev en sådan framgång och fick så bra kritik från folket.

1. Terminator 2: Judgment Day (1991)
Av väldigt många klassificerad som ett mästerverk, tidernas bästa uppföljare, tidernas bästa actionfilm och bättre än originalet (The Terminator, 1984). Jag tycker inte att den förtjänar någon av de nämnda titlarna. I mina ögon är det bara en enda lång utdragen jaktscen med knappt någon handling. Visst den är mästerlig på de andra fronterna: Regi, skådespeleri, musik, karaktärer etc. Men hur bra detta än är så krävs det en handling som håller oss engagerade.

2. The Avengers (2012)
Här behöver jag inte skriva så mycket, min recension säger vad jag tycker. Men kort och gott: En specialeffektladdad actionfest som varken imponerar eller underhåller. Hur tusan kunde den dra in 1.511.757.910 dollar?

3. Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2 (2011)
En av de sämsta filmatiseringarna av en bok jag någonsin sett (se min recension). Den är av någon oförtjänt anledning klassad som den bästa av Harry Potter filmerna (2001-2011). Att den har blivit jämförd med Star Wars Trilogy (1977-1983) är bara löjligt.

4. Raiders of the Lost Ark (1981)
Den första Indiana Jones filmen. Den första och den sämsta. Jag rent ut sagt hatar den här filmen. Den handlar om en kallblodig och självisk jävel som inte backar för att döda. Bara för att få sitt äventyr och en värdefull skatt. Den mest fruktansvärda scenen är när en snubbe som försöker stoppa Indy från att fly blir strimlad av en flygplanspropeller, och Indy hånler åt det. Fy fan!

5. Titanic (1997)
En stereotypisk kärleksrulle baserad på William Shakespeares Romeo and Juliet. Om de inte hade varit för att den utspelade sig på Titanic hade den nog inte blivit ens hälften så framgångsrik.

6. The Lion King (1994)
Disneys 32:a klassiker är en av de mest omtyckta och hyllade tecknade filmerna någonsin. Varför? Den är ju en av de sämsta från Disneys sida. För en recension som perfekt beskriver den här filmens problem, klicka här.

7. The Matrix (1999)
En halvdan sci-fi film med en gnutta smått intressant filosofi som av någon anledning blev väldigt framgångsrik och omtyckt.

8. Batman (1989)
Den första filmen om mörkrets riddare i regi av Tim Burton är visserligen en klassiker, men sannerligen inte en bra film. Den är tråkig, ointressant och har ingen riktig strukturerad handling. Allt som händer i den här filmen är att Jokern gör knäppa saker som Batman stoppar tills eftertexten rullar. Jokern är för övrigt en mänsklig skrattpåse på steroider. Jag avskyr verkligen när skurkens ända motivation till det han gör är för att han är galen.

9. Poltergeist (1982)
En skitrulle från 80-talet som börjar ok, men sedan blir allt mer fånig och tillslut övertramsigt bisarr. Av någon för mig okänd anledning blev den hyllad som en väldigt bra skräckfilm. Även idag är den lika omtyckt. Det ända jag kan tänka mig får den att fortfarande överleva är dess status som klassiker. Hur nu det här blev en klassiker.

10. E.T. The Extra-Terrestrial (1982)
En ganska seg och tråkig film om en rymdvarelse som av misstag lämnas kvar på jorden och sedan får hjälp att kontakta sin hemplanet av en ung pojke. Många konstiga element och lite handling gör den här filmen till en 80-talsrulle i mängden. Det känns ärligt talat som om den här filmen överlever på att vara en klassiker, precis som Batman och Poltergeist. Dock är det en jämförelsevis mycket bättre film en de båda.




Terminator 2, tidernas mest överskattade film

Då Jonatan har tagit ett litet uppehåll så tänkte jag frångå att ha någon veckans lista och istället koncentrera mig på att skriva fler inlägg. Men ödet ville visst annorlunda. För nyligen såg jag Howard the Duck (1986), som nu säljs i olika affärer onödigt dyrt på grund av att George Lucas har varit med och producerat den. Och jag tänkte att jag skulle visa er ett smakprov, den är faktiskt lite sevärd men man ska nog vara lite full för säkerthets skull. Men som det hamplade sig så hittade jag den här videon som får fungera som ställföreträdande lista - sjukare fantasi kan väl ingen ha.

På grund av sjukdom orkar jag inte lägga ned särskilt mycket tid på den här veckans lista. Har knappat orkat mig upp ur sängen idag, har förmodligen feber och är rätt väck i huvudet. Därav publiceras listan en aning sent idag. Faktum är att det nästan inte är "idag" längre, men skit samma.

Idag listar jag de fem bästa filmerna att se om man - liksom jag - ligger hemma och feberyrar. På grund av brist på energi blir det en topp fem lista idag istället för den vanliga tio i topp-listan.

  1. Venus in Furs (1969)
    Trots titeln är det här inte en adaption av Leopold von Sacher-Masoch bok Venus im Pelz. Dock finns somliga tematiska likheter mellan de båda verken. Filmen, som är skriven och regisserad av Jesus Franco, är en film noir med surrealistiska inslag om en jazztrumpetare som blir besatt av en kvinna vid namn Wanda. Filmen är ytterst förvirrade och väldigt dimmig och flytande i sin framtoning. Perfekt för ett av feber påverkat sinne.



  2. Lost Highway (1997) och/eller Mulholland Drive (2001)
    David Lynch har blivit omnämnd som en av Hollywoods stora surrealister av idag. Lost Highway och Mulholland Drive är två av hans filmer som är väldigt snarlika, såväl narrativt som estetiskt. I likhet med Venus in Furs är det här två mycket förvirrade filmer med ett uppbrutet berättande och en surrealistisk estetik och berättarform. Filmerna känns på många vis som drömmar och är utmärkta att sitta och feberyra till.



  3. Meshes of the Afternoon (1943)
    Det amerikanska flaggskeppet - och i någon mening den amerikanska motsvarigheten till den franska Un chien andalou (1929) - vad gäller den surrealistiska drömlogiken. Filmen är till bredden fylld med symboler som exempelvis klockor, nycklar, speglar, etc.

  4. Fantasia (1940)
    Med sina dryga två timmar är det här Disneys längsta film. Filmen är uppdelad i sju olika segment, vart och ett bestående av animationer till olika klassiska musikstycken. Det är svårt att förklara i ord vad Fantasia är för något men det är mycket färger och annat trevligt att uppslukas av. Oerhört dålig analys, jag vet, men orkar inte skriva något mer djupgående.



  5. "Heffalumps and Woozles" från The Many Adventures of Winnie the Pooh och "Pink Elephants on Parade" från Dumbo (1941)
    Jag behöver väll knappast utveckla varför det här är trevligt att se på när man feberyrar:

"Heffalumps and Woozles":

"Pink Elephants on Parade":


Med denna lista har det blivit dags att avrunda det stora filmåret 2011. Eller stora förresten, jag kan inte påstå att det här har varit det bästa året vad gäller filmer men det har varit helt okej. Så nu sitter jag här, lite bakis i min soffa och funderar på några av de sakerna som har hänt 2011.

1. Slutet på Harry Potter - serien

Något som jag har väntat på i många år hände äntligen. I och med den sista filmen, Harry Potter and the Deadly Hallows Part 2 (2011) så tog sagan slut. Jag kommer ihåg hur jag kände när jag 2001 såg den första filmen på bio och besvikelsen som följde. Men David Yates har sedan fått igång filmerna på riktigt och de avslutande har verkligen höjt serien. Nu när jag äger allesammans också så får man kanske ta och offra en helg och se dom i en sittning. Så med tanke på den väntan man har haft och att filmerna har hållit en fångad under ett helt decennium så var det skönt att äntligen få ett slut på alltsammans.

2. David Finchers remake

Den härliga känslan när Fincher gick ut med nyheten att göra en egen inspelning av Män som Hatar Kvinnor under namnet The Girl with the Dragon Tattoo. Det var inte längesen som jag såg de tre svenska filmerna och jag tror att Fincher kan göra något bra av den första filmen i triologin. Det är också spännande att han har valt att spela in den i Sverige. Jag är bara ledsen att jag inte har haft tid att se den ännu men jag räknar mina förväntningarna på den som något av det största förra året.

3. Trier gör bort sig på Cannesfestivalen

Något som jag fortfarande inte har kunnat släppa trots att det har gått ett tag nu är Lars von Triers nazistuttalanden under filmfestivalen i Cannes. Trots hans sjukt ogenomtänkta uttalanden så fick detta lite väl stora proportioner och Trier själv blev bannlyst från festivalen. Men all PR är bra PR som man säger och Melancholia (2011) är en av de mest omtalade filmerna 2011. Jag är fortfarande lite upprörd över att jag inte har sett den.

4. Oscar för Bästa Film

När det var dags för Oscarutdelningarna 2011 så såg jag som alltid mycket fram emot priset för Bästa Film. Det var något särskilt också för det fanns många bra kandidater såsom Black Swan, The Fighter, The Social Network och Inception. Men jag fick en liten chock över att Oscarn gick till The King's Speech, en film jag då visste ganska lite om. Men efter att ha sett den nu så håller jag fullständigt med, så det finns fortfarande hopp för prisceremonier.

5. Bästa uppföljaren

När jag tänker tillbaka på filmer 2011 så är det svårt att inte tänka på uppföljare och jag avskyr många av dessa något fullständigt. Men det har också kommit en uppföljare som faktiskt var bättre än sin föregångare i och med Sherlock Holmes: A Game of Shadows (2011). Jag tyckte inte jättebra om den första filmen så det var skönt att 2011 i alla fall kunde bjuda på en uppföljare som slog sin föregångare.

6. En annan film jag längtar efter...

...är A Dangerous Method som kom i November 2011. Jag brukar gilla det som regissören David Cronenberg gör och jag såg fram emot att han skulle arbeta med Viggo Mortensen igen. Men eftersom de flesta filmer jag kollar på är sådana som jag köper så har det ännu inte blivit av att jag har sett den här filmen heller men själva trailern tycker jag är mycket bra, kanske den bästa trailern jag såg under hela året så den kommer definitivt att införskaffas.

7. Dödsfall

Lite tråkigare nyheter är att folk har även gått bort. Mest känd är förmodligen Elizabeth Taylor som har gjort stora filmer såsom Jätten (1956), kul ordvits. Men mest känd är hon kanske för sin insats som Cleopatra (1963). Och lika tragiskt är det att Sidney Lumet har gått bort. Regissören som har gjort min favoritfilm, 12 Angry Men (1957).

Jag gick igenom filmer som jag har sett under året och det är faktiskt inte så många, det brukar ta några år innan jag får tag i nya filmer. Det är därför jobbigt när folk diskuterar de senaste filmerna, men när man inte laddar ner så är det svårt att hänga med. Men den lilla listan från 2011 ser ut som följer:

  1. Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2
  2. Sherlock Holmes: A Game of Shadows
  3. Rise of the Shadows of the Apes
  4. Sucker Punch
Återigen är det söndag och det innebär veckans lista här på Delicatessen. Idag är det ju Juldagen så det vore väll högst rimligt att lista julfilmer idag.

Det här med julfilmer är klurigt. Det finns många filmer med ett tydligt jultema. Man skulle kunna tänka sig att den här listan skulle bestå i de bästa av den typen av filmer - det vill säga de bästa julfilmerna helt enkelt. Men då är frågan: är en julfilm bra om den bidrar till en julstämning eller om det är en bra film rent hantverksmässigt? Det finns ett stort antal julfilmer som i grund och botten är vedervärdiga men som jag sett så många gånger i juletider att även då jag tycker att filmen i sig är dålig så infinner sig en tydlig julstämning inombords då jag ser den. Love Actually (2003) är kanske skolexemplet på en sådan film. Den är ganska rar men väldigt vidrig, men då jag ser den kan jag inte låta bli att känna genuina julkänslor.

Vidare finns det filmer som inte alls tematiserar julen men som jag av någon anledning - kanske ofta beroende på att jag sett filmerna i juletider - förknippar med julen. Det bästa exemplet på två sådana filmer är kanske Nana (2005) och Nana 2 (2006). Det är två filmer som inte på något vis faller under benämningen 'julfilm', men sedan jag och min syster såg dem tillsammans under en jul för ett par år sedan så förknippar jag dem starkt med julen och därför är de, i någon mening, julfilmer i mitt huvud. Att lista de tio bästa filmerna av det slaget vore ganska meningslöst eftersom det skulle resultera i en lista med, enligt mig, bra filmer som jag - av någon anledning - förknippar med julen.

Jag kommer lista de tio bästa julfilmer i bemärkelsen julfilmer som - hantverksmässigt - är bra. Det vill säga tio bra filmer med jultema, helt enkelt. Julfilmer är ett område inom filmvärlden i vilket jag är ytterst dåligt bevandrad. Min erfarenhet av julfilmer är alltså ytterst begränsad. Jag brukar dessutom ytterst sällan uppskatta julfilmer - kanske beroende på att de flesta julfilmer jag sett är smöriga amerikanska komedier. Veckans lista kommer därför endast innehålla fem titlar - jag kan helt enkelt inte komma på fler julfilmer som jag tycker är bra.

  1. Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (1975)
    Den här filmen innebär så mycket nostalgi för mig att jag egentligen inte kan ge den en rättvis bedömning, men jag måste ändock placera den på plats nummer ett. Per Åhlins vänstervridna berättelse om pojken som stjäl julklappar från rika och ger bort dem till fattiga à la Robin Hood är genialisk och helt klart en av de bästa julfilmer som någonsin gjorts.



  2. Shchelkunchik (1973)
    Shchelkunchik är en sovjetisk animerad film som delvis är baserad på Tchaikovskys balett Nötknäpparen. Filmen är en knapp halvtimme lång och är på sina ställen en ganska märklig skapelse. Utöver musik från Nötknäpparen innehåller filmen musik från Tchaikovskys baletter Svansjön och Törnrosa. Animationsstilen är väldigt trevlig och filmen i sin helhet är helt klart mycket sevärd!



  3. Mickey's Christmas Carol (1983)
    Disneys tolkning av Charles Dickens populära verk En Julsaga. Det här är också en film som, för mig, är omhuldad av en nostalgisk dimma men jag inbillar mig att den faktiskt är ganska bra.



  4. The Nightmare Before Christmas (1993)
    Otroligt överskattad men ändock en ljuvlig mörk skildring av julen. Filmen är regisserad av Henry Selick men har tillskrivits Tim Burton, vars grundidé filmen är baserad på.



  5. The Night Before Christmas (1933)
    Ännu en Disneyfilm. Filmen är inspirerad av den välkända dikten A Visit from St. Nicholas, även känd som The Night Before Christmas eller Twas the Night Before Christmas. Diktens upphovsman är okänd men den tillskrivs ofta Clement Clarke Moore. Namnet, The Night Before Christmas, tjänade som inspiration till Burtons The Nightmare Before Christmas. Filmen är en del i Disneys kortfilmsserie Silly Symphonies

The Night Before Christmas:


Intressant att det blev en lista med enbart animerade filmer. Julen är tydligen animerad i mitt huvud. Jag kan - uppenbarligen - inte komma på en enda julfilm med verkliga skådespelare som jag tycker är värd att nämna här. Men samtidigt, bör återigen nämnas, återstår ju faktumet att jag sett oerhört få julfilmer.

Jag önskar er alla en god jul och ett gott nytt år!

Om Delicatessen

Delicatessen är Favs officiella filmblogg. På bloggen skriver vi om det mesta som rör ämnet film. Ett återkommande inslag på bloggen är att vi publicerar en filmrelaterad tio-i-topp lista varje söndag. Vi har även en kategori kallad "Den stora sågen" där vi publicerar recensioner av ofantligt dåliga filmer. Håll till godo!

Redaktionen:

Jonatan (Redaktör)

Jonatan läser för nuvarande kandidatkursen i Filmvetenskap vid Lunds Universitet och skriver sin kandidatuppsats om surrealistiska och psykedeliska inslag i tidiga Disneyfilmer. Vid sidan av det gör han egna filmer och är även, tillsammans med Rikard, redaktör för Delicatessen. Jonatan har en väldigt blandad filmsmak men extra svag är han för franska 60-talsfilmer och är en stor beundrare av filmskapare som till exempel Jean-Luc Godard och François Truffaut. Till Jonatans favoritregissörer hör även Guy Debord, Woody Allen och Walerian Borowczyks. Jonatan har tagit en paus på obestämd tid från sitt skrivande på Delicatessen.

Rikard (Redaktör)

Rikard är en 25-årig civilingenjör, bosatt i Trollhättan, som ser mycket film på sin fritid. Förutom att arbeta hårt och se mycket film tjänar Rikard som redaktör för Delicatessen. På bloggen skriver han om det mesta inom ämnet film. Han är särskilt intresserad av skräckfilm men kommer även skriva lite extra om genrerna musikal-, krigs- och västernfilm.

Jakob (Skribent)

Jakob studerar för tillfället journalistik vid Skurups folkhögskola och skriver emellanåt för Delicatessen. Hans filmsmak är relativt bred men han har svårt för musikaler och animerade filmer. Han är svag för filmer som kombinerar snudd på stilistisk fulländning med en förmåga att väcka tankar. På Delicatessen dyker Jakob då och då upp med nya recensioner.