En av fördelarna med att pendla. Man får ganska mycket tid till att kolla på film. Som ni kan se på bilderna är det här bästa sättet att resa. Ni får ursäkta att jag ser ganska trött ut men 5 timmars restid kan knäcka den bäste.

                             

Här passade jag på att se färdigt ”The Lost City” (1935), ett riktigt djungeläventyr. Jag vet att många fnyser åt så här gamla filmer men den här var riktigt bra. Skulle dock behövt vara i mycket bättre kvalité. Den ingick i en box med 50 filmer så bilden är väldigt dålig, till och med på en sådan här liten skärm. Men handlingsmässigt var det inte mycket som fattades i filmen. Det fanns onda och goda vetenskapsmän, infödingar, spindeldyrkare, stereotypiska könsroller, en ond drottning, upptäcktsresanden, lejon, slavhandlare, en shejk och elektriskt muterade jättar. Kort sagt, allt man kan önska sig i en äventyrsfilm. Men för att de skulle hinna få med allting så varade filmen nästan 3,5 timme vilket, för den här filmen, blev lite för mycket att se på en sittning.

 

-     "Listen, what's that?

-          It’s the drums of death.

-          What, the drums of death? That can’t be good…

-          Come on, maybe they’re just torturing him."

Jag brukar ha ganska dålig koll på högtider. Pingst, påsk, midsommar till exempel. Därför är det bra att det finns en dag som heter fredagen den 13:e, mycket enkelt att komma ihåg. Är ju ingen högtid direkt men ändå skönt med självförklarande dagar.

Som cineast så gäller ju bara en sak ikväll, nämligen att kolla på någon av "Fredagen den 13:e"-filmerna. Det har ju blivit hela 12 stycken med en av mina topp 5 mördare, Jason Voorhees. Det här är 80-talsskräck när den är som allra bäst (och sämst). Filmer som den här görs inte längre, vilket jag tycker är väldigt synd. Det är enkelt, rått och orealistiskt. Bara tanken på hur mördaren alltid hinner promenera ifatt sina springande offer får det att mysa i kroppen. Och hur någon alltid har tänkt ut ett nytt sätt för Jason att mörda sina tonårsoffer är fantastiskt. Allt till det fantastiska ljudet av "shh, shh, ha, ha" på repeat.

Jag vet att många människor inte tycker om skräckfilmer, vilket jag kan förstå. Även jag har varit liten och än idag kan jan inte låta bli att undvika clowner i största möjliga mån. Såg filmen "Det" ("IT", 1990) baserad på en bok av Stephen King när jag var alldeles för liten. Och det här är inte en av de skräckfilmer man ska börja med. Själv gillar jag att se skräckfilmer med människor som tycker det är skrämmande, det gör att jag också får lite pirr i magen, måste försöka hitta någon.

Men den stora frågan för kvällen är: Vilken av filmerna ska jag se? Det är faktiskt inte så svårt att välja ikväll för jag såg nyligen om flera stycken av dom. Då kollade jag från den första filmen som kom 1980 så nu tar jag en helomvändning och ska nog se den senaste från 2009. Det är faktiskt en remake av filmerna 1, 2 och 3, mixat ihop till en förvånandsvärt bra rulle. Jag gillar verkligen inte remakes, de blir aldrig lika bra som originalet, men jag är mycket imponerad av denna film. Kan faktiskt vara den bästa remake jag någonsin har sett. Grundtanken från början var ju i och för sig tonåringar som har sex och en mördare med en machete så det kan inte vara så svårt att efterlikna.

Jag ställer mig ytterst tveksam till det här:



Jag var inte så imponerad av Allens förra film You Will Meet a Tall Dark Stranger och av trailern att döma verkar inte heller Midnight in Paris bli något mästerverk men jag väntar med spänning. Det är för övrigt kul att se att Owen Wilson (som jag i vanliga fall föraktar djupt) inspirerats så mycket av Allens skådespelarstil.

Här är öppningsscenen från "Journey to Shiloh" (1968) där man kan skymta både Harrison Ford och James Caan, se och njut:

 

Då har man inhandlat några nya filmer till samlingen. Den här gången blev det fyra filmer av regissören Hayao Miyazaki, det kan ju aldrig gå fel. För er som inte känner till honom är han den som har gjort "Sprited Away" ("Sen to Chihiro no kamikakushi", 2001) och "Det levande slottet" ("Hauru no ugoku shiro", 2004). Enligt mig och många andra den absolut främste vad gäller animefilm. Men även en film av hans son, Goro Miyazaki letade sig också ner i shoppingkassen. Ser fram emot att berätta för er om dessa.

Men det blev också lite amerikanska mainstream filmer. "The Hurt Locker" (2008), "Shutter Island" (2010) och "Precious" (2009). Alla tre imponerade på mig, särskilt den första som faktiskt var bättre nu när man såg den för andra gången. Jag var lite rädd att den skulle kännas lite halvseg. Om ni inte har sett den så ska ni veta att det var den som tog alla Oscarstatyetter från "Avatar" (2008).

Sen avslutningsvis så passade jag på att köpa "Korpen Flyger" ("Hrafninn flýgur", 1984) och "Korpens Skugga" ("Í skugga hrafnsins", 1988). Jag älskar att lyssna på isländskan i filmen och handlingen kan man inte klaga på. Det råkar nämligen vara precis samma handling som "För en handfull Dollar" ("Per un pugno di dollari", 1964) och den är ju strålande.

Satt uppe igår och såg om de sista 40 minuterna av "The Hurt Locker (2008), fantastiskt bra foto. Filmen handlar om amerikanska bombröjsoldater i Irak och man får följa en grupp på främst tre soldater och deras vardag. De flesta krigsfilmer som jag har sett försöker alltid göra bättre ifrån sig än de borde. Därför tycker jag att det är skönt att "The Hurt Locker" förhåller sig väldigt naturlig och vad gäller realism så är det den absolut bästa krigsfilm jag har sett.

Det var en hel del snack om den runt Oscarutdelningen där den faktiskt tog hem hela 7 statyetter, vet inte varför det står 6 stycken på mitt DVD-fodral. Bland annat fick den pris för både bästa film och bästa regi, sugigt för James Cameron som hade fått så mycket puplicitet för "Avatar" (2009).

Regissören Kathryn Bigelow har gjort några halvkända filmer men aldrig något i stil med "The Hurt Locker". De titlar som förmodligen känns igen mest är "Point Break" (1991) och "K-19: The Widowmaker" (2002) som för övrigt går på TV nu på fredag, klockan 22:55 på Kanal9. Den är en klassisk TV-film med Harrison Ford som man bör se i alla fall en gång. Om man gillar "The Widowmaker" så kommer man garanterat att gilla "The Hurt Locker". Nu ser jag fram emot hur Bigelow följer upp det här, det snackas om en äventyrsfilm med Johnny Depp och Tom Hanks men än så länge är det mest rykten.

Vad gäller skådisar i "The Hurt Locker" så är de mest kända namnen Guy Pearce och Ralph Fiennes, mycket nöjd med särskilt Pearce insats. Men de hamnar båda ändå i bakgrunden för Jeremy Renner som jag egentligen aldrig tyckt särskilt bra om tidigare. Jag tror att den här filmen gjorde väldigt mycket för hans karriär och nu kommer han synas som Hawkeye i "The Avengers" (2012?) och med vilken roll han också gjorde en cameo i "Thor" (2011). Ser fram emot mer av honom nu, men han har mycket att leva upp till efter sin rollprestation här.

När jag såg "The Hurt Locker" för första gången så trodde jag att det faktiskt skulle dröja innan jag brydde mig om den igen men jag måste säga att den blev ännu bättre andra gången. Och som jag började den här recensionen så såg jag om de sista 40 minuterna igen så långtråkig är den inte. Men den har ett tempo och en handling som alla kan hänga med i. Det är krig och det är skit, och man märker att det inte går att förstå hur det måste kännas att delta i ett krig.

Det känns aktuellt, realistiskt och gripande. Jag har aldrig känt mig så engagerad i en krigsfilm som i den här och som betyg ger jag den 7.2, vilket är precis vad jag har gett "The Deer Hunter" (1978). Och alla som gillar den borde göra som jag, köpa hem "The Hurt Locker" på DVD och se den några gånger.

Hej och varmt välkommen till Favs officiella filmblogg, Delicatessen. Här kommer vi skriva om i stort sett allt som har med film att göra. Självklart är det svårt att täcka ett så stort område men vi ska göra vårt bästa och du är varmt välkommen att höra av dig om du tycker det saknas något. Vi som sitter i redaktionen är två filmintresserade killar. Nedan följer varsin kort presentation om oss.

Rikard
Mitt namn är Rikard och jag har haft ett gediget intresse av film så länge jag kan minnas. Jag ser film så ofta jag kan och just nu försöker jag snitta 1-2 filmer om dagen. Min filmsmak är väldigt utbredd, och innefattar både de senaste biofilmerna och stumfilmer från 20-talet. Filmer som alltid funkar för mig är såväl Disneyfilmer som filmer regisserade av Alfred Hitchcock. Men jag har två favoriter som för mig är i en klass för sig, dessa är "Hajen" ("Jaws", 1975) och "12 Edsvurna Män" ("12 Angry Men", 1957). Men trots ett stort intresse är jag en endast en hobbycineast, även om jag läste in en grundkurs i filmvetenskap för några år sen.
När jag inte tittar på film så går större delen av min tid till mitt arbete som konsult i Trollhättan. Jag bor och jobbar där i veckorna men pendlar nästan varje helg till Lund, där jag har mina vänner och familjen nära till hands. Men det är inte så farligt att pendla, tåg är ett bra ställe att träffa folk på, och att se film såklart. Är väldigt nöjd med mitt köp av en bärbar DVD-spelare för ett bra tag sen även om man ser lite dum ut.
Mitt mål med den här bloggen är både att roa och upplysa. Jag vill att du som läsare ska se Delikatessen mer som en dialog än en blogg. Jag kommer självklart skriva om vad jag tittar på och sysslar med om dagarna men det är mycket välkommet att fråga mig om filmtips inför kvällen, vad man inte får missa på bio eller bara vill ha upplysningar om en skådespelare. Jag kommer alltid att göra mitt yttersta för att besvara och tillmötesgå era förfrågningar.

Jonatan
Liksom Rikard har jag haft ett genuint intresse för film så länge jag kan minnas. I och med två kurser i Filmkunskap under gymnasiet utvecklades detta intresse vilket gjorde att jag efter gymnasiet började studera Filmvetenskap, först på universitetet i Växjö och sedan på universitetet i Lund där jag till hösten kommer läsa den filmvetenskapliga kandidatkursen.
Min passion för film tar sig inte bara i uttryck på så sätt att jag tycker om att se film och läsa om film utan jag hänger mig även åt filmskapande. I skrivande stund har jag för bara några timmar sedan färdigställt en filmsekvens som kommer att användas i Lunds Studentteaters uppsättning av Sofi Oksanens pjäs Utrensning för vilken jag även gjort en trailer. Förutom diverse mindre filmuppdrag av ovan nämnd karaktär jobbar jag även med mina egna filmprojekt, för närvarnade mestadels kortfilmer. Mitt filmskapande är det jag hoppas kunna leva på i framtiden.
Jag har en väldigt bred filmsmak men till favoriterna hör de filmer som gjordes under den franska nya vågen och Woody Allens filmer. Jag är även en hängiven beundrare av filmskapare som Ingmar Bergman, Darren Aronofsky, Krzysztof Kieslowski och Chan-wook Park.
Angående bloggens syfte håller jag helt och fullt med Rikard. Vi kommer blogga om film och allt vad det innebär och vi kommer tillmötesgå all respons på bästa tänkbara sätt.

Vi hoppas att du kommer finna mycket njutning och underhållning genom Delicatessen och att vi får se mer av dig i framtiden. Så än en gång önskar vi dig varmt välkommen. På återseende.