Som ni såg så åkte jag tyvärr ut i gårdagens avsnitt. Himla tråkigt, man hade ju så gärna velat få vara med och tävla längre, men det gick tyvärr inte. Jag är i alla fall jätteglad över att jag kom så långt som jag gjorde och är stolt över det jag presterade. Jag är nog mest glad över att jag har fått träffa och lärt känna alla dessa fina människor!



Gårdagens tävling var då alltså "mystery box challenge" (som det heter i Masterchef Australia) som bestod av tio ingredienser. Det var väldigt pirrigt när vi gick in i studion och insåg vad som väntade. Man kunde kika in lite under handdukarna och se vad som låg under. Det första jag såg var en citron och sedan stack det ut någon schalottenlök. Vad fanns det mer där under? Vilket var huvudproteinet? Nervöst! Tillslut när juryn hade sagt sitt så fick vi instruktionerna att lyfta på handdukarna men inte laga, bara se förvånade ut och titta på ingredienserna. Jag blev lite förskräckt när jag såg att det var ett kycklingbröst som låg där eftersom det kan vara svårt att veta exakt när det är färdigstekt. Dragonen blev jag i alla fall glad över eftersom det är en av mina absoluta favorit kryddor. När de filmat klart våra intryck av ingredienserna på skärbrädan så skriker en av producenterna "BRYT! Bra, NU går vi på lunch!". Va?! Lunch?! Nu?! Är dom galna?! Ska vi inte laga nu?! Vi fick alltså ta en timmes lunch efter att vi sett vad vi hade att laga med. Jag tyckte inte att det var okej, man var ju helt fullpumpad med adrenalin och ville bara börja med detsamma. Under lunchen satt folk och googlade recept på sina iphones. Tji fick jag som inte har någon iphone, fick ringa pappa för att rådfråga om stektiden på ett tjock fint kycklingbröst.



Efter lunchen var det i alla fall äntligen dags att laga. Jag gick på min första instinkt och ville hålla det enkelt så det blev som de flesta andras; stekt kycklingbröst, champinjoner stekta med schalottenlök och grädde, jordärtkockspuré och en stekt dragon kvist.



Det gick bra till en början men det var många av oss som hade problem med våra plattor. Vi hade alltså bara en liten kokplatta att använda oss av och de funkade lite som de ville, en del la av lite då och då men min var envist bestämd för att hela tiden vara på full fräs. Det resulterade i att jag brände min schalottenlök och fick börja om med den tre gånger, tyvärr fick jag bara tre stycken så det var kört. Det blev alltså bara stekta champinjoner, ingen lök och ingen grädde.



När Morberg skrek att det bara var en minut kvar hade jag inte börjat lägg upp och fick väldigt bråttom. Jag hade inte alls planerat hur min tallrik skulle se ut och tillslut la jag bara upp allt hipp som happ. Jag kan ju säga att det inte blev jättebra.. Just då var jag väldigt missnöjd med vad jag lagat eftersom det inte alls blev som jag tänkt från början. Men det var inte mycket jag kunde göra åt saken. Det var i alla fall dags för rast, under rasten skulle alla rätter fotas och svalna och vi deltagare skulle intervjuas.



Efter rasten var det dags för alla att gå fram en och en till juryn som skulle smaka på allas mat. Den scenen tog lite över tre timmar att spela in. Det var nästan outhärdligt att stå där så länge och vänta på ens tur att gå fram med sin tallrik. Jag var nog person nummer 24 som fick gå fram så det var en lång och extremt nervös väntan. Men när jag väl fick gå fram kändes det ganska bra. Mannerström gillade verkligen min kyckling! Jippi! Morberg sa att det såg för enkelt ut men att han gillade det och Marcus tyckte också att det var gott. SKÖNT! Tänk att de gillade min mat! Woho! Jag höll på att spricka! Kändes bra att få visa vad man går för i matväg och inte "bara" gå vidare på att hacka lök. Efter den goda responsen verkade det lovande.





På kvällen gick vi deltagare ut och åt i Gävle för att få komma ifrån allt och roa oss lite. Det var väldigt trevligt och vi hade verkligen jätteroligt. När vi var påväg hem i Leifs guldiga minibuss spelade radion och alla sjöng glatt med. Laleh sa då "det är det här vi kommer minnas, just nu, såhär roligt som vi har tillsammans, detta är underbart" och det var det verkligen! Det var nog inte förens då jag riktigt insåg hur mycket jag verkligen ville vara med i den här tävlingen och hur mycket jag verkligen gillade dessa människorna. Underbart var ordet!

Nästa dag började elimineringen och den första som gick vidare var Louise. Hon kom ut skuttande och var jätteglad. Det var så himla roligt att se och jag hoppades bara på att jag skulle vara lika glad när jag kom ut från juryn. Det var en väldigt svår och stressande situation när vi satt där och väntade men alla försökte peppa varandra och göra varandra glada. Då fick vi veta att vi såg för glada ut. Vadå för glada?! Alla var så nervösa och mådde så dåligt, vi försökte bara klara av denna extrema situation så bra som möjligt. De ville alltså att vi skulle se mer nervösa och ledsna ut. Galet! När Jennie och Jesscia sedan kom glatt uthoppande  insåg jag att det antagligen var kört för min del. Inte kan man göra ett program med enbart unga tjejer som lagar mat. Tusan!



Tillslut var det dags för mig och Isabelle att gå in till juryn. Jag trodde att jag skulle kissa på mig så nervös jag var! När vi kom in i studion såg juryn inte glad ut, Mannerström såg väldigt ledsen ut och då förstod jag att det inte skulle gå vägen. Usch! Det var jättejobbigt! Jag trodde att jag skulle gå vidare, haha, men så blev det inte. När vi sedan kramade juryn innan vi lämnade fällde Mannerström en tår. Han var alltså ledsen för att jag åkte ut, då måste han ju velat ha med mig och trott på mig! Underbart! Det är i alla fall så jag tolkar det, hehe.



Efter jag kom ut fick jag en varm, lång och välbehövlig kram av Gunn. Jag var jätteledsen och hon tröstade mig så fint! Alla tröstade så bra med fina ord, tack!



Jag måste ändå säga att jag var väldigt förvånad över att t.ex. inte Gunnar gick vidare. Han är så himla duktig och jag tror att alla kände från början att han var en av de självklara som skulle gå vidare. Men det gjorde han inte och det är verkligen jättesynd eftersom han är så fruktansvärt duktig och brinner något så oerhört för det han gör. Jag är jätteglad för alla de som gick vidare även om jag är ledsen för min egen skull, jag hade så gärna velat vara med. Men jag kom ändå en bit in i tävlingen och fick ta del av alla dessa fantastiska människor. Jag kommer aldrig glömma de här dagarna, känns klyschigt att säga det men det var några av de bästa dagarna i mitt liv, haha. Jag har haft så himla roligt även om det var den mest stressande upplevelsen jag någonsin varit med om. Det var underbart och jag saknar mina fina vänner!



Här är avsnittet för er som missade det!
Nu har det kommit en ny trailer inför morgondagens program! Vi fick alltså en mystery box challenge med hemliga ingredienser och en timme på oss att tillaga dem.  Mycket spännande! Vad hade ni lagat på de ingredienserna med bara en kokplatta? En ganska tuff utmaning ändå!

Se trailern här!

Efter auditionen i Helsingborg begav jag mig till Gävle för slutkval där jag fick lära känna många underbara människor. Jag var väldigt nervös dagarna innan resan upp och det var omöjligt att tänka på annat. Det blev inte bättre av att få träffa Andreas avstigandes på stationen i Älvkarleby med två enorma resväskor fyllda med kokböcker, han var verkligen förberedd på allt. Väl på inspelningsplatsen som var Gasklockorna i Gävle kändes det lite bättre och jag fick lära känna de andra deltagarna. Vi fick gå in och kolla på studion och ha "genrep" inför nästa dag. Vi skulle gå in när dörrarna öppnades, titta oss omkring (absolut inte in i kameran), säga "wooow" "titta" "ooo" och ställa oss på de platser vi fått till vänster. Man fick först en chock när man såg alla kameror och kameramän, dom var så himla många och vadå "titta inte in i kameran när ni går in" det var ju omöjligt eftersom de var överallt!

Nästa morgon skulle vi upp tidigt och filma både på och utanför bussen påväg till inspelningen. Naturen utanför hotellet var ju så himla vacker med ett laxfall som då skulle filmas när bussen körde förbi, vi fick vända ett antal gånger för att filma från olika vinklar. Något som också skulle filmas var deltagare som tittade ut genom fönsterna på bussen och kände sig inspirerade av denna vackra natur utanför. Det kändes extremt löjligt. Haha! Nästa steg var att filma oss när vi gick av bussen och in i gasklockan, vilket egentligen inte alls är den gaslocka vi spelade in i utan den bredvid som låg så vackert med naturen. Det var förövrigt 2 minus grader och de flesta hade inte så mycket på sig så det var inte alls särskilt trevligt att gå fram och tillbaka och se glad/förväntansfull/nervös ut medans de filmade från olika vinklar.



En värmande fika senare var det dags för den första tävlingen efter att vi gått in och ut och sagt "wooow" när vi kom in i studion. Det första vi såg var de stora sylvassa knivarna som stod i skärbrädorna och jag tror att alla förstod vad det handlade om, att hacka lök. Självklart skulle vi se så förväntansfulla ut som möjligt och sen så förvånade som möjligt när bilen med ett flak lök backade in i studion. Även här fick det bli ett antal tagningar eftersom en olydig löksäck trillade ner och bilen började backa upp på den. Men tillslut fick vi ta varsin säck, gå till våran tilldelade plats och vänta på att vi fick börja hacka. Som tur var fick jag en liten lektion i hur man hackar lök precis innan jag åkte till Gävle av min duktiga kompis Oskar som jobbar som kock. Jag hade varit helt körd annars, haha! När vi väl fick börja hacka så försökte jag ta det lugnt och inte tänka på hur det gick för de andra. Jag var helt koncentrerad på löken och kniven. Jag fällde inte en enda tår, antagligen för att man var hög på adrenalin och jag som hade förväntat mig att jag skulle gråta floder. I den Amerikanska versionen var det bara runt fem av 40 som inte skar sig i den här tävlingen så jag visste att det skulle bli svårt att hålla sig undan skärsår. En efter en sprang för att hämta plåster och folk skar sig flera gånger. Tillslut tog plåsterna slut och sjuksköterskorna visste inte vad de skulle ta sig till. Paniken började sakta men säkert smyga sig fram efter den tionde löken när Per Morberg höll upp Louises skål med lök och visade hennes perfekt hackade lök. Nu började folk få klappar på axeln och jag försökte bara tänka på bara mitt eget. När jag kollade på skålarna bredvid mina kändes det inte bra. De hade ju hackat jättefint! Då fick Ann bredvid mig en klapp på axeln. Jag började nästan gråta inombords för jag tänkte att de aldrig skulle välja två som stod bredvid varandra. Men så fick jag också min klapp på axeln några sekunder senare och jag kunde äntligen andas ut! Det var alldeles underbart att få sluta, jag vet inte hur många lökar jag hackade, kanske 20, kanske 30 men jag har aldrig varit så glad över så mycket finhackad lök någonsin!





Efteråt satt vi tio som gått vidare i fika rummet och slappade medans de andra knäckte ägg. Men då kom det upp några oroliga frågor, vad är nästa steg för oss? Ska vi tävla mer idag? Har vi gått vidare? Behöver vi inte åka hem imorgon? Vi hade ju bara fått veta att vi hade fått en fördel och det kunde betyda att vi kanske skulle få mer tid eller fler ingredienser i nästa tävling. Ingen visste någonting och det var väldigt jobbigt att inte veta vad som skulle hända. Men tillslut när även laxtävlingen var över fick vi veta att vi kunde sova säkert för att vi inte skulle tävla förrän nästnästa dag och att vi hade gått vidare! Ett avsnitt tar alltså två dagar att spela in.

Nästa dag var faktiskt ingen höjdare eftersom vi bara skulle stå i bakgruden medans de andra tävlade och lagade. Det tog flera timmar att spela in och vi fick inte dricka vatten eller springa på toa om vi behövde. Vi fick ialla fall en längre paus när deltagarnas mat skulle fotograferas och svalna. För juryn smakar maten kall. Det är ju orättvist om de börjar smaka den första rätten varm som därför smakar mycket bättre än den sista som är iskall. Men scenen när de smakar maten tog lite mer än en och en halvtimme att spela in. Inte jättekul att stå i klackar då.. Men scenen då deltagarna fick veta om de åkte ut eller inte var jättejobbig att spela in. Dom drog verkligen ut på det onödigt länge. Det var hemskt att titta på, alla var väldigt ledsna. Inte alls kul!

Det var väldigt påfrestande eftersom man levde i "ovissheten" hela tiden. Men vi hade också väldigt roligt. Inte visste jag att det fanns så många som känner precis likadant som mig när det gäller mat. Underbara människor!

Här finns det tredje avsnittet.
Det känns nervöst inför kvällens program. Hoppas man får lite mer tid än de 15 sekunderna i förra, haha. Det kommer i alla fall bli väldigt spännande. Mycket drama! Pirrigt!

Smakprov på kvällen program

Jag har glömt lägga upp vad jag bakade till premiären av Sveriges Mästerkock! Det blev mini muffins med cheesecakeglasyr. Jag har använt en vanlig muffinssmet för 10-12 stycken medelstora muffins, men i de små fina formarna från Lagerhaus blev det ungefär 70-80 stycken och de blev verkligen jättesmå men ack så goda!





1 dl kakao

3,5 dl mjöl

2 tsk bakpulver

175 g saltat smör

2 ägg

2 dl socker

1 3/4 dl mjölk

1 tsk vaniljarom

1/2 tsk salt

2 hg lysmelk

 

100 g philadelphiaost

3 msk saltat smör

300 g florsocker

3 msk citronsaft

 

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret. Blanda kakao, mjöl, bakpulver och salt. Vispa ägg, socker och vaniljarom poröst. Sikta ner de torra ingredienserna och blanda försiktigt. Vänd ner smöret. Lättast är det att spritsa ut smeten i formarna eftersom det är så många. Knäck "lysmelkarna" på mitten och tryck ner en halva lodrätt i varje form. Grädda i ca 7- 10 min och låt svalna.

Vispa samman ingredienserna till glasyren och smaka av med citronsaft. Jag spritsade ut glasyren men den blev väldigt rinnig och höll inte alls den fina formen, så det går nog bättre om man bara klickar ut den med en sked!
Här kommer recepten på rätterna jag lagade till juryn i Sveriges Mästerkock!

Kalvcarpaccio med Granny Smith äpplen och mynta, 2 port:

Det här är en enkel och fräsch förrätt. Lägg köttet i frysen ett tag innan du ska börja, eftersom det är mycket lättare att få till snygga skivor om köttet är halvfryst.

100g kalvfilé

1/2 Granny Smith äpple

10-15  mynthablad

Dressingen (ungefärliga mått):

2 msk olivolja

1 msk citronsaft

1 tsk honung

8-10 basilikablad

salt och peppar

Skiva köttet i tunna skivor och lägg upp på en talrik. Hacka basilikan fint och rör ihop den med olivoljan, citronsaften och honungen. (Eftersom jag inte mätte upp exakt hur mycket jag använde under auditionen utan gick efter smak, så kanske det behövs mer eller mindre av något. Alla smaker ska kännas nästan lika mycket, inte för starkt av honung bara, så försök hitta en bra balans) Skala och tärna äpplet. Salta och peppra köttet jämt, strö äpplet över köttet, ringla med dressingen och lägg ut mynthan. Servera!

Det går även bra att förbereda köttskivorna i flera dagar innan man tänkt servera dem.  Lägg kalvskivorna på plastfolie i formen av en talrik, sätta in i frysen och sedan ta ut ca tio minuter innan servering och lägga upp på talriken genom att vända plasten upp och ner.

Mjölkchokladbakelse med hallonglass:

Till bakelsen:

Jag gjorde halva satsen på auditionen och det blev sju stycken bakelser.

150g mjölkchoklad

75g saltat smör

60g vetemjöl

50g socker

2 ägg

1/4 tsk bakpulver

Smält smöret och 120g av chokladen, hacka resterande 30g. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda vetemjöl och bakpulver och sikta ner i äggsmeten. Vänd ner choklad-och smörblandningen i äggsmeten. Häll upp smeten i formar (jag använde medelstora muffinsformar av silikon, eftersom de är väldigt sköra och svåra att få ut) och tryck ner lite av den hackade chokladen i mitten. Grädda i 175° i ca 6-8 minuter. Bakelsen ska vara rinnig i mitten men ha lite håradre kanter, så börja med att ta ut en efter sex minuter och känn efter. Servera den gärna varm eller ljummen med hallonglassen bredvid!

Till hallonglassen:

Detta är verkligen världens enklaste men också världens godaste "glass". Det här blir ca 5 portioner, men det är bäst att ha lite extra över. Den går tyvärr inte så bra att förbereda, men eftersom den bara tar tre minuter att göra så är det inget större problem.

5 dl frysta hallon (inte tinade)

2 dl creme fraiche

4-5 msk florsocker

Lägg allt i en mixer och mixa! Smaka av om det behövs mer socker. Klart!
Igår fick jag mina 15 sekunder of fame! Det var äntligen premiär av Sveriges Mästerkock! Vi satt såklart bänkade och jag var väldigt nervös.  Det kändes väldigt konstigt att se sig själv i rutan, det var i alla fall himla spännande att få se hur de klippt allt eftersom det var så längesen det spelades in.



Men som ni såg (om ni hann se) så gick jag vidare och alla tre sa ja! Det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Tänk att en gigant som Leif Mannerström gillade min mat, MIN mat! Det kommer jag kunna leva på länge. Jag lagade alltså två rätter; en kalvcarpaccio med granny samith äpplen, mynta och en dressing gjord på olivolja, honung, citron och basilka, den andra rätten var en mjölkchokladbakelse med hallonglass. Jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket från den dagen, var ju så nervös att jag knappt visste vad jag själv hette! Jag använde i alla fall bara 30 av mina 40 minuter, hade sån panik att något skulle gå fel eller att jag inte skulle hinna klart att jag gjorde allt nästan dubbelt så snabbt som när jag övat hemma. En grej gick faktiskt fel, när jag smälte smöret och chokladen till bakelsen skar sig smeten och jag var tvungen att hälla ut allt, men som tur var hade jag backat upp med extra varor! Skönt!





När jag kom in i studion och såg Leif, Marcus och Per gick pulsen upp till 180. Jag trodde nästan jag skulle svimma och där skulle jag ställa mig och hacka ett äpple medens de tre titta på och dömde mina "kniv-skills" samtidigt som jag ville göra ett bra intryck och vara cool inför kameran. Haha! Gick sådär bra. Inte blev det bättre när de bad mig beskriva rätterna på polska, vilket i sig inte är något större problem efter som det är mitt modersmål, men under den pressen var det omöjligt att få fram något.  Tillslut stammade jag fram tre ord.. Och jag kan säga att jag är väldigt nöjd med att det inte kom med! Men de var väldigt nöjda med maten och de hade aldrig tidigare ätit carpaccio med äpple på vilket de tyckte var spännande och nytänkande. Morberg sa att mitt kött var fint skuret, vilket är den svåra delen med carpaccio; att få till tunna nästan genomskinliga skivor. De var förvånade över att min "glass" var så enkel att göra och att det var så få ingredienser i den. Morberg sa även att det var barnslig smak på bakelsen, och jag sa att jag älskade mjölkchoklad och då sa han "det gör jag också!".



Hela dagen kändes helt orealistisk och efteråt kunde jag inte förstå vad som egentligen hade hänt eller att det verkligen var sant. Tre stora kockar hade sagt att min mat var bra, att de verkligen gillade den, att jag hade något speciellt och när de sa "vi tror på dig" trodde jag att jag skulle smälla av! Det var höjden av lycka! Jag har aldrig varit med om något liknande. Helt underbart!

Här är det första avsnittet för er som missade det!

Sveriges Mästerkock 1
Imorgon är det äntligen premiär för Sveriges Mästerkock kl 20.00 på Tv4. Jag blev kär i Masterchef Australia som visades i sommras och var helt enkelt tvungen att söka till den svenska versionen! Se hur det gick för mig!

1

Om mig

Här kommer jag strax att skriva en liten text om mig :)

Matbloggstoppen