Alltså ärligt talat, när fan ska vi få lite solsken på oss här i Göteborg egentligen? Varje dag (känns det som, åtmindstone) så läser man om hur gött väder dem har uppe i Stockholm.. Har jag förstått hela grejen fel eller ligger inte vi närmare ekvatorn?! Vi borde ju för tusan ha bättre väder än Stockholm. Stockholm är ju nästan Norrland liksom. (Notera att jag skrev nästan.)

Fan, vad sur man blir. Jag vill inte gå runt i jeans, boots, stor stickad tröja och halsduk i mitten av maj liksom. Det är katastrof och anledningen till varför jag inte syns på bild här i bloggen för tillfället - ni får med andra ord skylla på vädret! Hur kul är egentligen en outfitbild där jag har på mig min pojkväns tröja för att den är varm och skön liksom..? Haha!

Kan man dö av D-vitaminbrist? Isåfall är jag nog jävligt nära nu..

Igår blev jag ärligt talat imponerad av mig själv. (Det händer inte speciellt ofta bör tilläggas.) Tydligen hade jag något i mig som jag inte hade den blekaste aning om att det fanns där - nämligen kämparglöd och en gnutta jävlar anamma.

Idag har jag varit iväg på "hemligt uppdrag" hela dagen. Vi var nämligen och tittade på ett par valpar då pappas (eller ja, våran, trots att jag inte bor hemma längre) förra hund hastigt gick bort i den mest fruktansvärda sjukdomen av dem alla - cancer. (FAN vad jag HATAR dig, cancer.)

Trots att man saknar sin förra hund helt otroligt mycket och inser att platsen han hade i våra hjärtan aldrig kommer kunna fyllas igen så känns det ändå som att pappa (och vi andra iblandade) är redo för att finna en ny hjärtevän..

För som inbiten hundmänniska är det svårt att klara sig utan. Det finns ingen kärlek som är lika villkorslös som den man får av djur - och jag är så jävla glad att jag har fått växa upp med både hundar och hästar och därmed fått uppleva detta.

Här är den lille krabaten som fick följa med hem till Lerum. Alfred heter han och är en åtta veckor gammal tjockis på stadiga åtta kilo!

Idag sticker jag till Malaga!

Här hemma regnar det och är svinkallt - så 23 grader och sol över helgen känns helt okej..

Jag vet inte hur pass bra uppdateringen kommer vara över helgen här, men jag brukar ju ändå inte vara så ambitiös under helgerna så ni klarar er nog. Får ni abstinens kan ni ju alltid följa mig på instagram, heter (fortfarande) annebertelsen där! :)

Ärligt talat, nu haglar det tamigfan. Vart är vårvärmen??! Förra året vid den här tiden hade jag och sambon det såhär gött;

Idag är sista lediga dagen på min lååånga och otroligt sköna påskledighet. Jag är rätt putt över detta faktum eftersom att jag precis kommit på hur jäkla gött det egentligen är att vara ledig.. Menmen, man kan inte alltid få som man vill & imorgon drar verkligheten igång på riktigt igen.

Igår körde jag min pappa till flygplatsen, den lille gottegrisen ska spendera en vecka i Torrevieja medans jag får hålla ställningarna här hemma. Fast det är han värd.. Själv sitter jag nämligen och planerar min och sambons tvåveckors (eller tre..?) resa till vintern. Vi funderar på Maldiverna, Vietnam, Jamaica, Barbados - eller det säkra (och billigaste) kortet; Thailand.. Så sjukt svårt att bestämma sig bara - det finns ju hur mycket grymma ställen som helst!

Har ni något supertips att bjuda på kanske?

Jag har lite "modeinläggstorka" så därför tänkte jag visa er lite gamla bilder jag har liggandes från tiden då jag inte var en kontorsråtta; utan knegade stenhårt i ett stall som ligger vid jordens ände - Fjärås. Lite ur mitt innersta väsen och inte bara ett inlägg som skrapar lite på ytan..

Jaha. Jag är redan uttråkad och sällskapssjuk. Sambo-abstinensen har med andra ord redan kickat in. Jag har hunnit trycka i mig en hel burk fiskbullar (japp, jag gillar fiskbullar. Gör ni?), sätta på mig min Onepiece och tänka tanken "Vad faaaan ska jag göra nu då?" typ tio gånger på en halvtimme..

Förresten, apropå fiskbullar. Om ni nu också gillar fiskbullar, visst skämdes man ihjäl sig i bamba (skolmatsalen, för er icke-göteborgare som undrar vad fan jag precis skrev) när man slevade upp sina fiskbullar och såg hur killen (eller tjejen..) bakom i kön sneglade lite sådär halväcklat och uppfostrande på ens tallrik? Med ens så ville man ju bara sjunka igenom marken och fullkomligen försvinna, helst med tallriken i behåll så att inga bevis av ens äckliga förkärlek för mald firre i dillsås skulle finnas kvar för skolkamraterna att hånle åt.

Varför fan skämdes man över det? Vem fan bryr sig om att andra tycker att fiskbullar är äckligt? Fy fan vad skönt det är att växa upp och bli mer självsäker.

Vad fan köper man i födelsedagspresent till en tjejkompis som fyller 22? Jag misstänker att hon inte läser min blogg i vilket fall (vilken kompis, va!) så peppra mig gärna med förslag i kommentarsfältet. Jag har nämligen totalt idéstopp :/

Smink, smycken och sånt - blir man ens glad av det liksom? Känns sjukt opersonligt. (Och tråkigt.)

Fast ptja, det är väl inte speciellt personligt när jag ber er om hjälp heller. Men skitsamma. Jag gör det ändå!

Så jäkla skönt att sova ordentligt på morgonen. Trots att jag somnade i soffan vid halv tolv igår (eh.. Förutom att jag inte tittade på typ Bingolotto så uppfyllde jag nog alla pensionärskriterier there is igårkväll.) så sov jag gott som en liten gris till elva imorse. Vaknade pigg & glad; så förhoppningsvis behöver jag inte däcka i soffan vid halv nio ikväll liksom..