Alltså ärligt talat, när fan ska vi få lite solsken på oss här i Göteborg egentligen? Varje dag (känns det som, åtmindstone) så läser man om hur gött väder dem har uppe i Stockholm.. Har jag förstått hela grejen fel eller ligger inte vi närmare ekvatorn?! Vi borde ju för tusan ha bättre väder än Stockholm. Stockholm är ju nästan Norrland liksom. (Notera att jag skrev nästan.)

Fan, vad sur man blir. Jag vill inte gå runt i jeans, boots, stor stickad tröja och halsduk i mitten av maj liksom. Det är katastrof och anledningen till varför jag inte syns på bild här i bloggen för tillfället - ni får med andra ord skylla på vädret! Hur kul är egentligen en outfitbild där jag har på mig min pojkväns tröja för att den är varm och skön liksom..? Haha!

Kan man dö av D-vitaminbrist? Isåfall är jag nog jävligt nära nu..

Sommarbilder från 2011
Igår blev jag ärligt talat imponerad av mig själv. (Det händer inte speciellt ofta bör tilläggas.) Tydligen hade jag något i mig som jag inte hade den blekaste aning om att det fanns där - nämligen kämparglöd och en gnutta jävlar anamma.

Jag klarade nämligen av att kubba fem kilometer på TJUGOÅTTA (!!!) minuter! Jag som var helt inställd på att jag skulle krypa in, halvdöd och blodig, i mål efter typ en och en halv timme.. Eller kanske två - med tanke på hur lite jag konditionstränar och att jag dessutom faktiskt är astmatiker av hög rang.

Efter den här framgången har jag nu beslutat mig för att ge löpardojjorna en chans i sommar. Kanske får jag blodad tand och blir springknarkare som min mor är. (Hon är förresten så grym att hon springer maraton och grejer.. Tänk om jag också skulle klara det en dag! DÅ kan man vara stolt!)


Svettig som en gris (med tillhörande snygg-frippa) men ACK så nöjd!

(Och nej, ni behöver inte spekulera i om jag är gravid igen. ;) Det är iPhonen och astmamedicinen som gör att jag ser lite framtung ut!) 
Idag har jag varit iväg på "hemligt uppdrag" hela dagen. Vi var nämligen och tittade på ett par valpar då pappas (eller ja, våran, trots att jag inte bor hemma längre) förra hund hastigt gick bort i den mest fruktansvärda sjukdomen av dem alla - cancer. (FAN vad jag HATAR dig, cancer.)

Trots att man saknar sin förra hund helt otroligt mycket och inser att platsen han hade i våra hjärtan aldrig kommer kunna fyllas igen så känns det ändå som att pappa (och vi andra iblandade) är redo för att finna en ny hjärtevän..

För som inbiten hundmänniska är det svårt att klara sig utan. Det finns ingen kärlek som är lika villkorslös som den man får av djur - och jag är så jävla glad att jag har fått växa upp med både hundar och hästar och därmed fått uppleva detta.

Här är den lille krabaten som fick följa med hem till Lerum. Alfred heter han och är en åtta veckor gammal tjockis på stadiga åtta kilo!



Idag sticker jag till Malaga!

Här hemma regnar det och är svinkallt - så 23 grader och sol över helgen känns helt okej..

Jag vet inte hur pass bra uppdateringen kommer vara över helgen här, men jag brukar ju ändå inte vara så ambitiös under helgerna så ni klarar er nog. Får ni abstinens kan ni ju alltid följa mig på instagram, heter (fortfarande) annebertelsen där! :)



Jag och min bror i Montenegro
Ärligt talat, nu haglar det tamigfan. Vart är vårvärmen??! Förra året vid den här tiden hade jag och sambon det såhär gött;


Det här vädret måste vara något slags elakt spratt vädergudarna spelar oss? Jag vill ju för faaaasen börja använda mina snygga jeansshorts jag köpte på Gina.. :/
Idag är sista lediga dagen på min lååånga och otroligt sköna påskledighet. Jag är rätt putt över detta faktum eftersom att jag precis kommit på hur jäkla gött det egentligen är att vara ledig.. Menmen, man kan inte alltid få som man vill & imorgon drar verkligheten igång på riktigt igen.

Igår körde jag min pappa till flygplatsen, den lille gottegrisen ska spendera en vecka i Torrevieja medans jag får hålla ställningarna här hemma. Fast det är han värd.. Själv sitter jag nämligen och planerar min och sambons tvåveckors (eller tre..?) resa till vintern. Vi funderar på Maldiverna, Vietnam, Jamaica, Barbados - eller det säkra (och billigaste) kortet; Thailand.. Så sjukt svårt att bestämma sig bara - det finns ju hur mycket grymma ställen som helst!

Har ni något supertips att bjuda på kanske?


Jag har lite "modeinläggstorka" så därför tänkte jag visa er lite gamla bilder jag har liggandes från tiden då jag inte var en kontorsråtta; utan knegade stenhårt i ett stall som ligger vid jordens ände - Fjärås. Lite ur mitt innersta väsen och inte bara ett inlägg som skrapar lite på ytan..

Iallafall. Dessa åren jag jobbade helger/sommarlov/alla andra lov var utan tvekan några utav de (hittills) bästa i mitt liv, om jag får vara såpass sentimentalt nostalgisk. Jag är så tacksam över att jag träffade människor som lät mina tidiga och mellersta tonår fyllas av hästar, frisk luft och bra vänner istället för att jag skulle sminka mig, använda string och dricka alkohol som dagens fjortisar verkar sysselsätta sig med. Dem åren kommer liksom aldrig tillbaka och du får ALDRIG en andra chans att vara "barn" igen. Tänk på det..

Supa, använda string och sminka sig måste man ändå göra resten av livet så det är ingen bra idé att tjuvstarta. Tro mig! :)

Jaha. Jag är redan uttråkad och sällskapssjuk. Sambo-abstinensen har med andra ord redan kickat in. Jag har hunnit trycka i mig en hel burk fiskbullar (japp, jag gillar fiskbullar. Gör ni?), sätta på mig min Onepiece och tänka tanken "Vad faaaan ska jag göra nu då?" typ tio gånger på en halvtimme..

Förresten, apropå fiskbullar. Om ni nu också gillar fiskbullar, visst skämdes man ihjäl sig i bamba (skolmatsalen, för er icke-göteborgare som undrar vad fan jag precis skrev) när man slevade upp sina fiskbullar och såg hur killen (eller tjejen..) bakom i kön sneglade lite sådär halväcklat och uppfostrande på ens tallrik? Med ens så ville man ju bara sjunka igenom marken och fullkomligen försvinna, helst med tallriken i behåll så att inga bevis av ens äckliga förkärlek för mald firre i dillsås skulle finnas kvar för skolkamraterna att hånle åt.

Varför fan skämdes man över det? Vem fan bryr sig om att andra tycker att fiskbullar är äckligt?
Fy fan vad skönt det är att växa upp och bli mer självsäker.



Vad fan köper man i födelsedagspresent till en tjejkompis som fyller 22? Jag misstänker att hon inte läser min blogg i vilket fall (vilken kompis, va!) så peppra mig gärna med förslag i kommentarsfältet. Jag har nämligen totalt idéstopp :/

Smink, smycken och sånt - blir man ens glad av det liksom? Känns sjukt opersonligt.
(Och tråkigt.)

Fast ptja, det är väl inte speciellt personligt när jag ber er om hjälp heller. Men skitsamma. Jag gör det ändå!



Här är vi tankade som fan i Kreta. (Tyvärr är det bara såna här bilder som finns på oss tillsammans.....) Typ såhär planerar jag att det ska se ut på lördag då vi ska fira inte bara ett - utan TVÅ födelsedagsbarn. (Den ena presenten har jag redan löst, ja.)
Så jäkla skönt att sova ordentligt på morgonen. Trots att jag somnade i soffan vid halv tolv igår (eh.. Förutom att jag inte tittade på typ Bingolotto så uppfyllde jag nog alla pensionärskriterier there is igårkväll.) så sov jag gott som en liten gris till elva imorse. Vaknade pigg & glad; så förhoppningsvis behöver jag inte däcka i soffan vid halv nio ikväll liksom..

Ikväll ska jag nämligen träffa mina två saknade tredjedelar. Vi ska bara mysa, snacka skit och äta god mat :)


Vi tre för tre (?) år sedan på Berlins största nattklubb. (Som jag glömt namnet på.. Hrm..)

ANNES GARDEROB

21 år, sambo, Göteborgare, hästtokig & även lite nördig.

Modeintresserad och älskar att skriva av mig, och då kanske även om annat än dagens outfit.

Hoppas du kommer trivas!

Undrar du något så kan du antingen maila mig på; anne@favs.se eller kontakta mig på Facebook!

bloglovin