Jag ger mig alltid mycket tid till att planera mina resor. Mina resor till affären, till jobbet eller andra sidan Atlanten. Bland all stress runt om människor jag gärna inte tar ögonkontakt med, planerar jag hur min värld ska se ut till min destination. Viktigast av allt är musiken. Att se framemot en resa på grund av ljudet som klingar i mina öron.

Med ambitionen att fånga och beröra hela vägen, har David Alexander, Summer Heart, lyckats sätta toner på såväl världen som genast gör gator resliga, som får åksjukan på bussen att inte excitera, som får människans tillvaro i stress att stilla flyta ut i harmoni. En skön känsla.
About A Feeling är åtta drömmande och rent av fina spår att leva hela sin resa med.

Betyg: 4/5

Peace & Love på Facebook:
"Biljetterna till Lugn camping tog slut idag, innan vi hann gå ut med en varning. Därför har vi nu ordnat fram 100 stycken biljetter som släpps idag klockan 16.00. Vill du få tag i en biljett till Lugn camping har du med andra ord en till chans klockan 16.00 om du är snabb!"

Okej. Ett par visa ord från mig:
Så efter att ha sett Regina Spektor, Rihanna, BLOC PARTY, Enter Shikari, My Morning Jacket, Skrillex, Billy Idol osv. då vill man med den PEPPEN dra vidare till en lugn camping?! Vad hände där? Låt det vara det solstingade, dräggiga och bästa som det är. Sluta anpassa!

Tack!

Lady Gaga bjuder sina fans på en liten julklapp i form av en helt ny låt. Låten heter Stuck On Fuckin’ You och spelades in i hennes turnébuss under arbetet med plattan Born This Way. Såhär skriver hon själv på YouTube:

”So to give you a little background to the creation of this song. I wrote it in Minnesota after the Monster Ball on the tour bus. We recorded it in one shot. Fernando on guitar, Paul on Drum Machine. I wrote, sang it, and freestyled the last minute + a half of the song. ”

Min spontana tanke: Låten hade kunnat hålla sig kvar i turnébussen. Värdelöst.

Visst har vår syn på Rihanna förändrats, den informationen fick jag i vilket fall ta del av en hel del när jag träffade Anne igår. Man får väl dock försöka hålla hoppet uppe om henne då nya albumet sägs vara en fet HITT! Riktigt bra, alltså. Och än så länge kan jag inget annat än hålla med. Igår släppte hon singel #2 från albumet Talk that talk med titel You da one.
Jag börjar mer och mer digga denna bruden. Tro't eller ej. För er som känner mig skulle detta inte finnas på kartan innan. Jag kan tänka mig att hennes album kommer hamna i min bil, på hög volym.

Lyssna på Rihanna - You da one här >>

Kommer ni ihåg denna snubben? Jay Smith, vinnare av Idol 2010. Jag höll på honom hela vägen, dock har jag en liten hatkärlek mot Idol. Det är väl knappast vinnaren som slår igenom ändå? Titta bara på Tove Styrke.

I vilket fall har Jay dragit ihop sitt gamla rockband Von Benzo, som släppte singel i dagarna och även ett album på g. Äkta Bandit Rock musik enligt mig. Passar som handen i handsken i vår svenska radio, och inte endast för att låten betitlats Radio. Nickelbackvibb rakt igenom, helt enkelt.
Kanske finns det någon där ute som diggar detta? Jag kommer alltid minnas Jay som han med världens bästa Madonna cover. Thats it!

Bild: Izabelle Nordfjell

Sista dansen blev av på Liseberg igår.
Håkan Hellström drog en publik på 19 500 när han genomförde 2 steg från Paradise.
-Varför ska man vänta i tio år på att spela en platta från första till sista låten när man kan göra det efter ett år, sa han från scenen.

Det var en lång timma och 40 minuter som Håkan underhöll oss, från start till slut. Blandat med tårar som föll under vackra melodier och dans som fick marken att gunga. Efter en ca 1 års lång turné avslutade Håkan Hellström på Liseberg i Göteborg igår med en låtlista som fick många av fundera. Många höll tummarna för att få höra det gamla goa men denna kvällen valde Håkan att genomföra 2 steg från Paradise, från spår 1 till spår 11. 
      –Varför ska man vänta i tio år på att spela en platta från första till sista låten när man kan göra det efter ett år, sa Håkan Hellström från scenen och syftade på då han spelade hela debutalbumet Känn ingen sorg för mig Göteborg på Way Out West år 2010 – tio år efter releasen av albumet.

Håkan gav oss allt det där vi alltid förväntar oss. Lycka, glädje, tårar, kärlek. Allt på samma gång på bara det sättet han kan. Publiken stod som packade sillar men det var inget som hindrade dom från något. För visst skulle det vara dans dans dans?

Självklart avslutade bandet med favoriterna Ramlar, En midsommarnattsdröm, Kom igen Lena, Nu kan du få mig så lätt, Känn ingen sorg för mig Göteborg och till sist Det är så jag säger det, som fick oss alla att torka tårarna.

Tack Håkan Hellström. Du äger oss alla!

Jag dör. Detta är helt vansinnigt. För er som någonsin varit ett fan av Kent förstår ni nog vad jag menar. Carolina Wallin Perez har gjort ett coveralbum på Pärlor & Svin och jag bokstavligen svimmar av så förbannat fint detta är. Det här ett tydligt tecken på hur musik berör oss. Jag blir mållös och jätte töntig av detta. Varsågod vänner, njut för bövelen!

5/5

Som alltid med mannen Dallas Green slutar han aldrig att förvåna. Det går tankar om att hans typ av musik, hans texter, hans sätt att förmedla snart inte går att utveckla mer, det blir på något sätt monotont. Men icke. City and Colour's nya album Little Hell toppar alla skyar. Inget låter det andra likt och med melodier som fångar ditt medvetande på nolltid. Det är, utan tvek, ett av de bästa albumen 2011. Dallas röst fortsätter knacka på min dörr och ber mig lyssna om och om och om igen. Inget jag tackar nej till. Dallas är ett geni.
Orden fångar mitt hjärta. Bokstavligen. Jag hittar inte mina egna ord för att kunna beskriva, fylla ut.
A piece of advise? Don´t miss out on this one.

Death Cab For Cutie - Codes and Keys  3/5

Efter att satt Death cab for cuties nya album Codes and Keys på repeat med en inställning att tvunget tycka om, insåg jag efter ett tag att det vart just det tvånget som styrde mitt lyssnande. Jag var ville så gärna tycka om detta. Första singel You're a tourist är något av det bästa jag hört från bandet och därför vart mina förväntningar skyhöga inför skivan. Det är med en liten skam jag säger att Codes and Keys inte ger mig det jag hade velat. Det var inte sådär bra som jag hade hoppats. Med en producent som arbetat tillsammans med NIN trodde jag att detta kunde bli grymt, jag förväntande mig det tyngre, sådant som jag tycker om.
Det finns många fina låtar på Death cab's nya album, absolut. Men det är tack vare min förväntningar som jag ändå har mage att vara lite besviken. Det kan hända att jag borde ge skivan en omgång till, kanske är det för tidigt att yttra sig. För jag hade så gärna velat jubla.
Vissa band har sina dagar. Death cab for cutie hade sina under Plans och Transatlanticism. Tacka gör jag för det.