

Den 20 mars 2012, ja exakt så stod det när jag höll markören ovanför klockan där nere till höger, så det fick namnge inlägget. klockan är ganska precis 20:16 och jag sitter på skolan. Det är lite tyst och ängsligt på universitetet vid den här tiden. Man skulle nästan kunan tro att det är några gamla professorer som är här och spökar.Jag sitter och försöker knåpa ihop en artikel som ska vara klar på fredag. Ämmnet vi fick var inte direkt jätteroligt men man gör sitt bästa.
Jag antar att eran tisdagkväll är lite roligare!
Tjing!




Sociala Medier är ett fack där man kan placera in t.ex. facebook, bloggar och twitter. Det är nu först senare år som det har fått en sån otrolig makt. Både på gott och ont. Det har räddat förtryckta länder då landens invånare har fått upp ögonen för hur det fungerar ute i världen. Vilket är fantastiskt.
Kina blockar iof fortfarande Facebook. Indien med om jag inte har fel? Är det någon som vet? Jag tycker att det är fruktansvärt och tycker att även dem förtjänar internetfrihet. Diktaturstyrda länders styre är ju livrädda att bli störtade.
Något som utvecklingen har bidragit med är att demonstranter har lättare för att samla stora grupper. Tänk förr då man inte kunde kommunicera via internet och mobiltlefoner.
Bara lite tankar..
Idag har jag pysslat hemma och tagit det lungt. Det är skönt att få släppa tentan och fokusera på lite annat för ett litet tag. Om någon timme ska jag göra mig i ordning och dra iväg och spela lite basket. FANTASTISKT! som jag har längtat. Jag ska visserligen spela med universitets idrottsförening ( mifs) men det är alltid något!
När basketsäsongen var över förra året gjorde jag iordning mina naglar. Haha! Eftersom jag oftast spelar på vintrarna så kan dom aldrig vara så här fina då. Detta är mina sommarnaglar.
Äntligen!
Hör och häpna! 4 dagar helt ledigt och jag får göra precis vad jag vill. Tentan idag gick ok. Ni som pluggar kan känna igen sig i att man aldrig riktigt vet hur det går. Man får lixom en magkänsla men den brukar aldrig riktigt stämma. Efter tentan hämtade mamma upp mig för lite kvalitetstid. Vi shoppade lite. (jag unnade mig ett par heels och två toppar) och sedan åt vi middag och myste i soffan. Det känns så skönt att umgås med henne ibland.
Nu ska jag slösurfa lite och titta på tv (Bara för att jag kan)

Jag försökte sova ut efter gårdagens lilla depputbrott. Jag fick 7h sömn. Det känns lite bättre idag.
Jag klev upp för en liten stund sedan och nu sitter jag här och sörplar på en proteindrink. Jag har verkligen insett att man måste äta bra för att kunna plugga. Annars är man körd och går upp tio kilo. Vilket jag inte är så sugen på att göra just nu. Utan vitaminer så orkar man ingenting.
Jag ska snart springa ner på gymmet och träna lite styrketräning. Efter det blir det självklart en liten promenad ner till universitetet för att möta upp de andra och pluggainför tentan som är på onsdag. aka "helvetestentan".
Jag måste medge att studentlivet tog mig från att inte göra någonting vettigt alls till att komma på vad jag vill göra med mitt liv. Jag har ju inte några riktiga långsiktiga planer men jag vet iallafall nu, för tre år, vilket är skönt. Det som däremot är jobbigt är att man blir begränsad, låst och inte kan unna sig någonting. För varken pengarna finns eller tiden. Iallafall nu. Man ligger inne i mörka jävla Sverige och känner sig tjock, ful och värdelös för den här tentan som jag pluggar inför nu är åt helvete.
Jag försöker att slappna av från all steress men det går inte. Lägger man sig och ska unna sig lite vila i typ 30 minuter ligger man bara och stirrar i taket och känner illamåendet komma krypandes för att man har den där ständiga oron i kroppen som man inte kan sätta punkt för vad det är . Det är lixom nte självklart att det är tentan som trycker men inners inne kanske det är det.
Idag är jag ledsen. Är det någon av er som kännt såhär?
För nu är ingenting roligt och jag vill bara se ljuset .

Jag heter Emma och pluggar första året på Information och PR programmet i Sundsvall. I den här bloggen kan ni läsa om mig och min väg genom utbildningen och till sist förhoppningsvis till mitt första jobb inom kommunikation.